 |
| Professor
Lars Lidgren blev under hög-tidliga former invald som hedersledamot
av Akademin. |
Värför var det skönt när på fjärde
dagen ”Speciality day” inträffade. AAOS olika underavdelningar
fyller en hel dag med seminarier och presentationer. Man måste
anmäla sig och betala separat för denna dag, så
att gå mellan olika underavdelningar är inte att tänka
på.
Att jag skulle gå på ”Shoulder and Elbow surgeons”
dag var helt givet. Bara att slå sig ner i en inte alltför
skön stol och ta emot information mellan 8-17, en hel dag utan
valfrihet.
Föredragen höll mycket varierande klass. Ofta små
serier och kort uppföljning, förutom det enda svenska
bidraget där Lennart Hovelius drog till sig berättigad
uppmärksamhet genom en 15 års uppföljning av 124
Bristowopererade axlar utan bortfall, förutom de sex patienter
som avlidit!
Dagens stora behållning var dock japanen Itois studie där
han på patienter med förstagångs främre luxation
i axeln, fixerat armen i 20 graders utåtrotation 23 timmar
per dygn under tre veckor. På sitt lilla material om 40 patienter
med relativt hög medelålder 38-40 år hade han 0
av 20 reluxationer i gruppen med utåtrotation, medan kontrollgruppen
som fixerats i inåtrotation, hade 6/20 reluxationer under
uppföljningstiden om drygt ett år! Itoi, som fick årets
Neerpris för sin studie, visade illustrativa MR bilder där
labrum hängde löst i inåtrotation, men satt precis
på plats i utåtrotation. Detta fynd belystes ytterligare
av en kadaverstudie från David Sonnabends grupp i Australien
där tio axlar preparerats med en Bankartskada och tryckgivare
satts mellan glenoid och labrum. I utåtrotation var tycket
83 gram, men i inåtrotation försvann trycket helt! Nog
kan man tänka sig att labrum har större chans att läka
fast i utåtrotation, men större mer konklusiva studier
är redan påbörjade. Tre veckor i utåtrotation
- nog får vi med patienterna på det om vi har övertygande
argument!
En studie av från Jesse Jupiters grupp i Boston om nervus
radialis skador vid humerusfrakturer gav ytterligare stöd för
att inte explorera nerven vid slutna frakturer utan vänta på
spontanläkning. Första tecknet på återhämtning
kunde dröja upp till 6 månader och full återhämtning
upp till 21 månader! EMG rekommenderades inte eftersom det
inte ändrar behandlingen, utan endast ger besked om återhämtning
ca en månad tidigare än de första kliniska tecknen.
Bättre
trots bristningar
Rotarormanchettskador belystes i flera föredrag. Wallace och
Copeland från Nottingham visade att 50 % av deras reparationer
av stora rupturer (dvs. över 5 cm) hade brustit efter sex månader.
Trots det var de flesta klart bättre i axeln än före
operationen! Resultat av subakromiell dekompression och/eller den
massiva sjukgymnastiken kanske?
Symposierna bäst
I övrigt under dagen, liksom under hela mötet, tyckte
jag att symposierna (symposier kallas ibland ”instructional
courses” för att de ska kunna ta extra betalt av deltagarna)
gav mest. Ett ämne belyses då från olika synvinklar,
men oftast utifrån ett personligt tyckande och inte granskad
vetenskap. Det är ändå intressant att veta hur man
gör just nu på USA:s stora specialistcentra. Klara trender
är att vara försiktig vid akromioplastiker, ta lite om
ens något ben och absolut inte det corakoakromiala ligamentet.
Thermokrympning av kapseln vid recidiverande axelluxation är
på utdöende. Hellre total axelartroplastik än hemiartroplastik
vid artros och artrit.
Legendar på
besök
Det var också kul att för mig som axelintresserad få
träffa Charles Neer, en nu 86-årig legend inom axelkirurgin.
Med ett uppenbarligen klart intellekt besöker han fortfarande
dessa möten och ställer frågor som föredragshållarna
knappt törs svara på, man säger inte gärna
emot en gudfader.
Till sist några råd från en numera före detta
nybörjare på AAOS: Studera programmet noga i förväg.
Välj inte bara symposier inom ditt specialområde, detta
är ett bra sätt att hålla sig allmänt uppdaterad.
Gör upp ett noggrant schema för dina dagar, men lägg
inte in för mycket. Du bör ha håltimmar varje dag
för att titta på utställningar, posters, videos
eller bara samla tankarna.
Gustav Rydelius är avdelningsläkare på
Karolinska sjukhuset i Stockholm.