Forskningen bakom denna artikel fokuserar på hur fysisk aktivitet påverkar skelettets utveckling och mognad och är en del av Bunkefloprojektet, som i sin tur är en del av benskörhetsforskningen vid vår klinik.


Varannan kvinna drabbas
Osteoporos är ett växande problem och i dag kommer varannan kvinna och var fjärde man över 50 år att någon gång drabbas av en benskörhetsfraktur, till stort lidande för patienten och till stor kostnad för samhället. Benmassan, som vi kan mäta med s.k. DEXA-teknik, är knuten till risken för fraktur. Peak bone mass (PBM), den högsta mängden benmassa vi lagrar in under livet, nås i 20-års åldern och bestäms till ca 70% av genetik medan resterande mängd är påverkbar av yttre faktorer, där fysisk aktivitet är en av de viktigaste. En ökad PBM är knuten till minskad risk för fraktur senare i livet, och en tanke med Bunkefloprojektet är att öka just PBM med utökad fysisk aktivitet på skolschemat. En annan grundtanke är att barnen skall utveckla ett sunt och lustfyllt förhållande till fysisk aktivitet för att bibehålla sin benmassa över tiden.


Ökad benmassa hos elitidrottare
Ett flertal fallkontrollstudier har visat att elitidrott ger en ökad benmassa och att effekten sannolikt är störst strax före eller under puberteten. Om man med måttlig fysisk aktivitet kan nå liknande resultat är mer oklart. Några enstaka longitudinella studier finns som indikerar att så är fallet, men de har alla kort uppföljning, få deltagare, deltagare med specialintresse av fysisk aktivitet, och man arbetar ofta med specialprogram som barnen snabbt tröttnar på. En studie från Ortopediska kliniken, UMAS, utförd i Sösdala, visade att ökad fysisk aktivitet på skoltid i åldrarna 12-16 år ledde till en ökad benmassa hos pojkar men inte hos flickor. En möjlig förklaring till dessa fynd är att interventionen kom för sent och att flickornas skelett var mer moget och därmed mindre påverkbart. Idén till Bunkefloprojektet var född.


Samarbete med Kanada
Ytterligare studier behövs således och Bunkefloprojektet tillsammans med en grupp från Vancouver, Canada, har kommit längst i detta arbete. Förutom benmassa följer vi också benets storleksmässiga utveckling, då skelettstorleken också har stor betydelse för skelettets hållfasthet.
Den nyvunna kunskapen om att effekten av fysisk aktivitet sannolikt är störst i unga år rimmar illa med det ras genom läroplanen som ämnet Idrott och Hälsa genomgått i modern tid. För 30 år sedan bestod skoldagen för barn i de första årskurserna av 20% skolgymnastik medan dagens barn endast erhåller 6%. Det är dessutom så att i storstäderna - där behovet av fysisk aktivitet troligen är som störst – har ämnet fått stryka på foten ytterligare.
Vår frågeställning vid 2-års uppföljningen var således om en ökad skolidrott bland flickor i klass 1-2 ger en ökad mängd benmassa och/eller ökad skelettstorlek?


Metod
Bunkefloprojektet är en prospektiv kontrollerad interventionsstudie som löper under lång tid med årliga undersökningar och fjärde årets mätningar är nu fullbordade. Ängslättskolan i Bunkeflostrand är interventionsskola och tre skolor i ett närliggande område i västra Malmö med samma socioekonomiska bakgrund utvaldes som kontrollskolor. Som intervention utökades ämnet Idrott och Hälsa från 60 min/v till en lektionstimme á 40 min per skoldag. 118 friska kaukasiska flickor inkluderades i studien. Under 2-årsperioden flyttade 18 individer och en exkluderades p.g.a. sjukdom. Således kvarstod 99 deltagare - 49 i interventionsgruppen och 50 i kontrollgruppen.
Benmassan mättes för lokalerna helkropp, ländrygg och höft med DEXA-teknik - en lågdosröntgenteknik som anses vara the golden standard i dessa sammanhang. För varje lokal utvärderades mängden benmassa, BMC, scannad benmassa per ytenhet, BMD, scannad benmassa per volymsenhet, vBMD, samt skelettstorlek. Dessutom fyllde deltagarna själva i ett frågeformulär som visade att det inte förelåg några skillnader i bakgrundsfaktorer såsom längd, vikt, pubertetsutveckling, sjukdomar, medicinintag, kost, fysisk aktivitet m.m.


Resultat
Vid baselinemätningarna påvisades inga signifikanta skillnader mellan grupperna i ovan nämnda regioner. Efter 2 års uppföljning, redan det en dubbelt så lång uppföljning jämfört med tidigare studier, såg vi att flickorna hade fått en ökad benmassa och dessutom ett större skelett i såväl höft som ländrygg. Resultaten för L3-kotan redovisas då resultaten här var tydligast.
Vår slutstats blir således att en ökad skolidrott bland flickor i klass 1-2 är associerad med en ökad mängd benmassa och en ökad skelettstorlek, storheter som leder till ett hållfastare skelett och sannolikt minskad frakturrisk på sikt.

Betydelse
Resultaten är tydliga redan efter 2 år och bör kunna ligga till grund för en ändrad inställning i samhället till skolgymnastik och bidrag till idrottsföreningar. Bunkefloprojektet kommer att följa dessa barn till avslutad tillväxt för att verkligen se om fysisk aktivitet är associerad med en ökad Peak bone mass.
Norge lyssnar - men Sverige?
I Norge har man nu beslutat att öka den fysiska aktiviteten i skolorna och resultaten av Bunkefloprojektet är en del i beslutsunderlaget. Thomas Östros lovade i senaste valrörelsen regeringens stöd till ökad fysisk aktivitet också i svenska skolor. Ytterligare ett steg i rätt riktning togs nyligen då kommunstyrelsen i Stockholm nyligen gav bifall till en motion angående daglig fysisk aktivitet i stadens skolor. n
FOTNOT: Artikeln fick pris för bästa föredrag inom klinisk ortopedi på SOF:s årsmöte.

Diagram 1

Diagram 2

© Copyright Ortopediskt Magasin.