Ortopediskt Magasin

Vad vet svenska ortopeder om osteoporos?

Vad vet de svenska ortopederna om osteoporos? Det vet vi inte!

I en enkät som expertgruppen för osteoporos ordnade förra året svarade endast 170 av SOF:s medlemmar, och förmodligen får man anta att de representerade ett urval av speciellt intresserade elitkollegor, så resultatet är rimligen inte representativt. Enkäten ligger uppe på SOF-portalen.
Resultatet av den svenska enkäten var mer upplysande än uppmuntrande, trots urvalet. Det är därför intressant att jämföra resultatet av samma osteoporosenkät som också körts i ett flertal andra länder, också den tillgänglig för benäget studium på portalen. Det förefaller som om osteoporosintresset hos ortopederna i Europa ökar ju längre söderut man kommer, trots att problemet där är mycket mindre än hos oss—höftfrakturincidensen i Frankrike, exempelvis, är bara hälften av den svenska.

Vad kan det bero på?
Även om medvetenheten om osteoporos och osteoporosfrakturer glädjande nog har ökat under de senaste åren kan det te sig lite märkligt att vårt i särklass kvantitativt största problem röner så måttligt intresse bland ortopeder—det är ju ändå vi som tar hand om frakturerna, och ortopeden är den första och ofta den enda läkare som patienten träffar. Ponera att en patient skrevs ut från en internmedicinsk avdelning efter stroke, utan att man kontrollerade blodtryck och lipidstatus, och identifierade och försökte påverka riskfaktorer. Ack, motsvarande sker dagligen och stundligen på ortopedklinikerna. Endast någon procent av höftfrakturpatienterna får diagnosen osteoporos, och ytterligt få av dessa gamla och sköra patienter får behandling. Trots att man vet att kalk och D-vitamin hos höftfrakturpatienter halverar risken för en ny fraktur. Om inte annat borde självbevarelsedriften göra att man tar tag i problemet och initierar samarbete med de lokala kollegor—allmänmedicinare, geriatriker, medicinare—som är intresserade. Erfarenheten visar att ett effektivt sätt att få ordning på torpet är att engagera sjuksköterskor/sjukgymnaster i vårdteam för att skapa vårdkedjor, motsvarande dem som så framgångsrikt drivits för exempelvis diabetes.

Författaren: Olle Svensson är professor vid Enheten för Ortopedi, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå