Vad händer inuti en proteshylsa?

Finns det någon möjlighet att få fram objektiva mätvärden som kan beskriva stumpens status inuti en hylsan under aktivitet? Vilka parametrar behöver man för att göra en bra bedömning av stumpens status? Kan man montera sensorer i en liner?

Bild 1. Här provgår Eva-Kajsa Stenvall med den första prototypen av syremätningssystemet Oxytrack.

Bild 2. Här provas hela SES systemet för första gången på en patient vid ett projektmöte på Island.

Det är några av frågorna som låg till grund för initiativet till EU-projektet MAPS som startade i början av år 2000. MAPS är en förkortning för Monitoring Amputee Progress with Sensor socket. Hälsohögskolan i Jönköping tackade ja till att delta i projektet tillsammans med nio andra företag och universitet från sammanligt sex olika länder.
Projektets uppgift var att definiera och utveckla ett system där relevanta data från transtibialt amputerades stumpar mäts över tid under normal aktivitet. Deltagarna i projektet enades om ett system där man med hjälp av en Sensor Socket (SES), en silikonliner med integrerade sensorer som placeras närmast stumpen, samlar in alla relevanta data från stumpen. Informationen sänds sedan med telekommunikation till den rehabiliteringsansvarige och/eller ortopedingenjören som får upp alla mätdata på sin dator och utifrån dem gör en bedömning. Efter att grundligt ha studerat den tidigare vetenskapliga forskning som gjorts om vad som påverkar stumpens status i hylsa, bestämdes de parametrar systemet skulle mäta. De parametrar som definierats som relevanta och som systemet mäter på stumpen är syremättnaden i blodet, det externa trycket, samt aktivitetsmönster hos en transtibialt amputerad när denne använder sin protes.
Ett sådant system skulle kunna möjliggöra, under förutsättning att den amputerade alltid använder en SES-liner i sin protes, att den amputerade slapp åka till sin OTA varje gång det är problem med protesen utan istället skulle den amputerades ortopedingenjör göra en bedömning via SES-linern och sin dator.
Möjligheten att få fram objektiva mätvärden på vad som händer med stumpen i protesen skulle också göra det möjligt att mer optimal protesförsörjning för den amputerade.
Ä ven ur forskningssynpunkt skulle en liner med inbyggda sensorer vara revolutionerade.


Syremättnad
Hälsohögskolan i Jönköping var mest inriktad mot den kliniska delen av projektet där validiteten och reliabiliteten för systemet skulle verifieras. Från början var tanken att prova hela systemet på totalt 200 transtibialt amputerade på fem olika högskolor/universitet inom EU, varav vi på Hälsohögskolan skulle prova systemet på 20 transtibialt amputerade. Dock visade sig svårare än vad som antagits att få fram en fungerande och användarvänlig systemprototyp där samtliga mätbara parametrar fanns med, och tiden blev allt knappare för att hinna med alla mätningar. De olika mätområdena upp delades istället upp och på Hälsohögskolan inriktades mätningarna på en prototyp av syremätningssystemet som kallas Oxytrack.
Oxytrack mäter med hjälp av laserstrålar hur stor syremättnaden procentuellt är i blodet och med utgångspunkt från det värdet kan man sedan göra en bedömning av om det föreligger risk för stumpkomplikationer p g a för låg syremättnad i blodet. Systemet mäter även den perifiera pulsen.
Två olika studier gjordes med syremätningssystemet på totalt 20 transtibialt amputerade. De flesta mätningarna gjordes av praktiska skäl i Borås på amputerade patienter som är knutna till OTA i Borås. Deltagarna valdes slumpmässigt utifrån ett visst antal kriterier. Silikonlinern med sensorerna placerades på stumpen och den amputerade använde sedan sin ordinarie protes under mätningen. På grund av begränsningar i det den första prototypen av syremätningsystemet användes vid mättillfället endast mätvärden från en sensor vilken var placerad lateralt om tuberositas tibiae, precis distalt om tibialis anteriors muskelfäste. Ett mätprotokoll följdes vid varje mätning där de amputerade fick sitta, stå och gå i treminutersintervaller. Sedan jämfördes resultaten av den procentuella syremättnaden i blodet dels individuellt och dels mellan deltagarna.


Instabilt system
Resultaten av studierna visar att Oxytracksystemet fortfarande är för instabilt för att kunna användas kliniskt. Alltför ofta uppstår kontaktstörningar mellan sensor och stump. Ytterligare studier på syremätningssystemets reliabilitet och validitet behöver göras. Även andra kompletterande studier som exempelvis att studera sjukdomshistoriken (t ex perifera kärlsjukdomar, diabetes, rökning etc.) bör göras.


Slutresultatet positivt
Resultatet för hela MAPS-projektet är positivt. Även om projektet inte nådde hela vägen fram finns det idag en prototyp av det tänkta SES systemet som fungerar i stort.
Visst behövs det ytterligare förfining av systemet och kompletterande studier för att SES ska kunna användas kliniskt, men den stora delen av jobbet är genomfört. Personligen tror jag inte att det dröjer så länge förrän vi kan använda SES på de ortopedtekniska avdelningarna runt om i Sverige.