Ortopediskt Magasin

Solig utsikt över inre hamnen med det gamla kolonialskeppet som en pittoresk påminnelse om svunna tider.

Kollegorna Anna-Carin Edström, verksamhetsutvecklare, tillsammans med Mikael Handel, ortoped vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Rika möjligheter till rekreation och hänförande utsikter över San Diego Bay.

San Diego med cirka 1,3 miljoner invånare på en yta av 963,6 km är beläget i Kaliforniens sydvästligaste hörn omedelbart norr om gränsen till Mexiko. Denna gräns tillhör världens mest trafikerade med sina cirka 64 miljoner registrerade övergångar 2004. San Diego har även en av USA:s mest etniskt blandade befolkningar. Förutom turism och handel är bioteknik samt telekomindustri dominerande. Arbetslösheten beräknades 2006 till 3,9%. I San Diego finns en av världens mest berömda djurparker, San Diego Zoo och Sea World. Medeltemperaturen är behagliga 21ºC.
Årets AAOS utspelade sig i San Diego 14-17 febr. Vi lämnade ett snöigt Sverige i en liten grupp som bl a bestod av artikelförfattarna. Nästa byte var O’Hare i Chicago där det visade sig vara den värsta snö- och isstormen på decennier. Vi cirklade i luften en stund innan planet tillläts att landa och flygvärdinnan började tala om försenade och inställda plan. Snöstormen tilltog och till sist förmådde man bara hålla en bana öppen men vi kom i alla fall iväg drygt tre timmar försenade. Efter totalt nästan ett dygns resa möttes vi av palmer och 17-gradig värme i Kaliforniakvällen.
Efter frukost promenerade vi till Convention Centre.
Registrering och komplettering av diverse instruktionskurser förlöpte snabbt och effektivt trots det stora antalet delegater. Därefter tog vi en tur in i utställningshallen som var gigantisk, de största montrarna var som större villor och skorna försvann nästan i heltäckningsmattorna. I en av montrarna deltog vi en visning av s k integrerade operationssalar av senaste generationen. All utrustning är takhängd, datakrafterna samlade på ett strukturerat sätt och kan styras på ett till synes överskådligt vis av personal på salen och även vid behov röststyras av operatören.
Efter behov kan man också koppla till t ex navigationsutrustning och tillbehör för dokumentation. Enligt firman som visade salen lär 2 700 sådana operationssalar vara i drift runtom i USA.
Man talade en hel del om förbättrad arbetsmiljö och möjlighet till högre effektivitet med snabbare byten. När det gäller det sistnämnda lär studier finnas, men de presenterades inte i samband med informationen. De första integrerade salarna enligt detta nya koncept för Skandinavien lär vara under installation i Finland och planeras tas i drift senare i år. Det återstår att se vad detta kan bidra med i vår ständiga jakt efter kostnadseffektiva lösningar.

Att sålla agnarna från vetet
För de av oss inom ortopedin som är eller har varit verksamhetschefer finns ju hela tiden dilemmat hur man ska skapa utrymme för de nya möjligheter som erbjuds. Vi är alla mycket välbekanta med processutveckling, utveckling av vårdprogram, förändra vår verksamhet i både stort och smått. Utbudet av nya metoder är mycket stort, på gränsen till omöjligt att överblicka. Vi känner samtidigt ett behov av att stanna upp och ordentligt utvärdera nya metoder innan vi hoppar på tåget.
Om vi lyckas sålla agnarna från vetet och samtidigt förklara för våra beslutsfattare varför en ny behandlingsmetod eller teknik ska upptas är naturligtvis mycket vunnet. I detta sammanhang är det min övertygelse att den typ av möten som AAOS utgör är viktiga. I dessa digitala tider är fortfarande de mänskliga mötena överlägsna för att utbyta erfarenheter och saker kan då sägas som inte alltid beskrivs i litteraturen.

Medelfördelare saknar kunskapen
Under vistelsen i San Diego tog jag del av ett arbete som har letts av Kevin J Bozic (vann OREF 2006). Man tittade på sambandet mellan samhällets ekonomiska system och den ortopediska kirurgin i USA bland annat på Mayo-kliniken.
Man fann att de som fördelade medlen saknade den nödvändiga kunskapen. Företrädare för verksamheten möttes av misstänksamhet och attityden av att man bara var ute efter mera pengar. När man väl satte sig ner tillsammans och verksamheten fick tillfälle att visa sina resultat med bland annat produktions- och kvalitetssystem blev det en helt annan diskussion. Problemet är enligt Bozic att för få kliniskt verksamma tar initiativ till sådana här möten. Det går inte att vara idealist och tro att medlen kommer av sig själva!
Bozic:s arbete ledde bland annat till att man splittrade DRG-kod 209 i två, en för primärproteser och en för revisioner!
Gruppen jobbar nu vidare med stöd av olika fonder och ambitionen är att förse ortopeder, patienter och sjukhusens beslutsfattare med objektiva data för att underlätta beslut om t ex nya tekniker, klinisk praxis.
Sjukvården i USA befinner sig i kris så till vida att man har mycket bättre undersökningsmetoder och behandlingar än vad man har råd med, något som kan kännas bekant även i Sverige. För professionens framtid måste man kunna avgöra vilka metoder man ska satsa på.

Genomlysbarhet
Sammanfattningsvis kan sägas att ett möte av AAOS karaktär med sitt ofantliga utbud med såväl beskrivningar av etablerade kliniska metoder och nya i vardande föder reflektioner enligt ovan. Min uppfattning är att sjukvården i allmänhet och ortopedin i synnerhet har allt att vinna på genomlysbarhet och redovisning av sin verksamhet på ett ändamålsenligt vis. På det viset kan man enligt min erfarenhet föra en konstruktiv dialog med de beslutsfattare som sitter på våra gemensamma ekonomiska resurser.

System för samråd om osteoporos
Ett område inom medicinen som pockar på uppmärksamhet är utvecklingen av osteoporos och för vår del osteoporosrelaterade frakturer. Vi bevistade en föreläsning som behandlade detta ämne. Ca 200 miljoner människor runt om i världen lär vara i riskgruppen för osteoporos. Det är viktigt att identifiera och ta ställning till behandling av dessa patienter. Vi som ortopeder har är därvidlag unika möjligheter. Det är viktigt att skapa system för detta i samråd med t ex allmänmedicinare.
Det osteoporotiska benet har ju som vi vet andra egenskaper är det normala med bland annat långsammare läkning. Föreläsarna ägnade mycket tid åt detta och diskuterade tekniker som bland annat primär protesförsörjning, intramedullära spikar och vinkelstabila plattor och skruvar. Man förordade användandet av så långa plattor som möjligt, men man behövde inte fylla alla hål med skruvar. Perkutan teknik förordades i samband med dessa plattor. Den svaga länken är skruv/benkontakten och man bör betänka att bikortikala skruvar ger bättre grepp hos osteoporotiker. Det räcker med tre skruvar på var sida om frakturen även hos osteoporotiker enligt föreläsaren. Man bör placera de insatta skruvarna så nära frakturen som möjligt.

Injicerbart kalciumfosfat?
Det talades en del om injicerbart kalciumfosfat, men enligt föreläsarna var autologt ben fortfarande ”gold standard”. Man ska i sammanhanget dock betänka besvär ifrån tagstället. Kalciumfosfat i olika former kan övervägas vid fördröjd läkning.
Vi bevistade också ett par instruktionskurser som handlade om cervikala femurfrakturer och pertrochantära femurfrakturer. Resonemanget här kändes bekant med en ökande protesförsörjning av de cervikala frakturerna, och man diskuterade också intramedullära spikar på de instabila pertrochantära femurfrakturerna och de subtrochantära frakturerna.
För den specialintresserade fanns ett mycket stort utbud av posters där man lätt kunde tillbringa någon dag. Ett annat bra tips var att besöka videoutställningen där man kunde sitta ner i lugn och ro och studera ett stort antal olika typoperationer. Filmerna rullade hela dagen.
Utbudet av fria föreläsningar och instruktionskurser var mycket stort och planeringen bör lämpligen ske redan på hemmaplan, och man kan beställa och betala instruktionskurserna i förväg via nätet. Risken är annars mycket stor att man missar någon liten godbit i det enorma utbudet.
Som alltid när man varit iväg på något möte eller kurs är man fylld av intryck. När man sedan är tillbaka i sin vardag är det kanske bara några detaljer som blir bestående. Det här är en del av det jag hade med mig hem ifrån årets AAOS.
Efter fem intensiva dygn i San Diego och med många nya intryck påbörjarde vi vår resa hem till Sverige. Ett möte av det här slaget rekommenderas till alla som har tid och möjlighet.

Ulf Thörnqvist är ortoped och f d verksamhetschef, Ortopedkliniken, Karlstad. F n tillförordnad divisionschef Divisionen Opererande Specialiteter i Värmland. För insamlandet av bakgrundsdata om San Diego ansvarade Anna-Carin Edström, verksamhetsutvecklare, Ortopedkliniken, Karlstad, respektive Divisionen Opererande Specialiteter i Värmland.