Epiphysens styrelse har under hösten 2006 genomfört en undersökning bland vikarierande underläkare, ST-läkare och nyfärdiga specialister med den pretentiösa rubriken Ortopedins framtid.

I själva verket är undersökningen mycket anspråkslös och beträffande dess vetenskapliga kvalitet finns mycket att kritisera. Vi i Epiphysens styrelse anser dock att det är av värde att presentera resultaten och de slutsatser som vi drar utifrån denna undersökning.

Bakgrund och syfte
De strukturförändringar som genomförts i flera landsting har lett till ändrade arbetsförhållanden och på olika sätt påverkat ST-utbildningen för många ST-läkare inom ortopedi.
Vi ville veta hur unga ortopeder på små och stora sjukhus ser på den situationen att man under delar av sin tjänstgöring kan behöva pendla mellan olika sjukhus inom regionen/landstinget. Undersökningen syftade också till att ta reda på om man anser att det föreligger ett behov av mer teoretisk utbildning i form av kurser samt undersöka inställningen till att ha mer subspecialiserad ST-utbildning på universitetssjukhus.
Vi ville också ta reda på om man i allmänhet räknar med att stanna inom specialiteten eller om man planerar att söka sig till angränsande eller annan specialitet eller rentav till ett annat yrke. Vidare ville vi ta reda på unga ortopeders uppfattning om i fall yrket kan rekommenderas för kvinnor och om man uppfattar löneskillnader mellan män och kvinnor inom ortopedi. Slutligen ville vi också veta hur man skall gå tillväga för att fler ST-läkare skall får operera mer tillsammans med överläkare och specialister.

Inaktuella e-postadresser
Undersökningen lanserades vid Epiphysens årsmöte under SOF-veckan i Varberg. Undersökningen har utförts som en webbaserad enkät. Enkäten låg ute under Epiphysens avdelning på SOF:s hemsida från 28 augusti till 30 november.
Utöver muntlig spridning under SOF-veckan och bland styrelsens kollegor runt om i landet, använde vi oss av SOF:s medlemsregister och Gunilla Göthe på SOF-kansliet hjälpte oss med utskick av e-postmeddelande angående enkäten till vikarierande underläkare, ST-läkare och nyfärdiga specialister vilket var sammanlagt cirka 250 personer.
I många fall var e-postadresserna tyvärr inaktuella. Det är osäkert hur många som fick e-postmeddelandet.

Resultat
Totalt svarade 86 personer på enkäten, vilket utgör en knapp tredjedel av alla ”unga ortopeder”.
Fördelning mellan kvinnor och män var 1:2.
Medelåldern var 34 år och det var en jämn fördelning av svarande från universitetssjukhus (43%) och länsdels/länssjukhus (57%). De svarande var i huvudsak ST-läkare, 74%, specialister utgjorde 17% och vikarierande underläkare 7%. Cirka en tredjedel hade 2-4 år inom disciplinen och en tredjedel 4-6 års ortopedisk erfarenhet. Det var 12% som hade mer än 6 års tjänstgöring. Vi har inte ansträngt oss för att beskriva bortfallet och dess orsaker.

Könsskiljande frågor
Åtta frågor var av ja- eller nejkaraktär. Dessa frågor och utfallet uppdelat på kvinnor och män visas i tabellen. I fyra av frågorna skiljer sig svaren mellan könen på ett mer markant sätt. Kvinnliga svaranden vill i högre utsträckning att mer tid skall avsättas för organiserad teoretisk utbildning än män. Män vill i högre utsträckning än kvinnor randa sig mer.
De manliga svarandena tror inte att kvinnliga ortopeder har lägre lön än män i motsvarande positioner på sin klinik.
Naturligtvis kan denna fråga ha tvingat fram flera ogrundade svar eftersom situationen kanske inte varit applicerbar för alla kliniker. Webbenkäten har dock inte accepterat några utelämnade svar!
Men det råder ingen tvekan om att manliga och kvinnliga ortopeder har olika uppfattning om hur rättvist löneläget är. Det var 21% kvinnor som angav att de troligtvis inte arbetar som ortoped om 5 år medan hos manliga svaranden var motsvarande siffra 10%. Av dem som inte trodde sig arbeta som ortoped om 5 år, var det 67% som angav angränsande specialitet som alternativt arbete, 25% annan specialitet och 8% annat yrke.

Bra svar om mer operationstid
Sista frågan var en fritextfråga som löd ”Har Du något förslag på hur man ska öka möjligheten att som ST läkare få operera mera med överläkare/specialister”. Här fick vi många utförliga och bra svar som vittnade om delaktighet och entusiasm för undersökningen. Många svar berörde behovet av en uttalad strategi eller policy som reglerar hur och när ST-läkare och mer erfarna kollegor skall operera tillsammans.
Många svar handlade om schematekniska lösningar som skulle förbättra situationen.
Förslag som resurstillskott av olika slag och framförallt i form av akutläkare var vanligt förekommande bland fritextsvaren.
Vi gjorde också jämförelser mellan svaranden från universitetssjukhus och länsdels- och länssjukhus samt jämförelser mellan vikarierande underläkare, ST-läkare och specialister där vi inte hittade några avgörande skillnader i svarsmönster mellan grupperna.

Slutsatser
En betydande majoritet kan under ST-utbildningen tänka sig att pendla mellan olika sjukhus i regionen för att få kirurgisk träning i mer koncentrerad form, helst i sammanhängande perioder. Epiphysens styrelse förvånades av svarsresultatet eftersom vi uppfattat att många ST-läkare vänt sig mot den utveckling som varit i flertalet regioner med uppdelning av verksamheten mellan olika sjukhus.
Ur den här aspekten kan de kritiserade strukturomvandlingarna inom ortopedin runt om i landet fortgå.

Inget stöd för tidig specialisering
Enkäten ger inget stöd för idén att ST-utbildning på universitetssjukhus skall kunna ge möjlighet till en direkt subspecialisering.
Många upplever säkert redan idag att ST-utbildningen bara tangerar vissa väsentliga delar av ortopedin. Tidig subspecialisering förefaller inte alls vara önskvärd eftersom behovet av bredd och allmän kunskap inom specialiteten är viktigare.
Det är anmärkningsvärt att hälften av alla svaranden vill att man avsätter mer tid för kurser och teoretisk utbildning trots att det är på bekostnad av operations- och mottagningstid.
Är tillgängligheten till kurser dålig eller är det i huvudsak schematekniska och ekonomiska orsaker som förklarar detta förhållande? Eller har vi orimliga förväntningar på mängden teoretisk utbildning?

Könsfördelningen får genomslag
Glädjande är det att hela 9 av 10 kan rekommendera ortopedi som specialitet för kvinnor, och svarsmönstret ser lika ut för könen.
Det här speglar till viss del den successiva ökningen av andelen kvinnor inom ortopedin.
En tredjedel av alla ST-läkare i landet är kvinnor, så könsfördelningen i undersökningen är representativ för gruppen.
Varje klinik bör sätta upp kvalitetsmål och registrera samoperationsfrekvensen för att förbättra utbildning i operationsteknik under ST-utbildningen.

Andelen ST-operationer som kvalitetsindikator
Andelen operationer som utförs av ST-läkare och överordnad kan bli en kvalitetsindikator för utbildningen som bör bedömas vid SPUR-inspektion.
Policyförändring och schemalösningar ska ge bättre förutsättningar för det lärlingskap som ortopedutbildningen naturligt innebär.

Ola Rolfson är ST-läkare, Kungälvs sjukhus

Så här såg enkäten ut.

© Copyright Ortopediskt Magasin.