Jan Hultin, privatpraktiserande ortoped i Skåne och tidigare aktiv i Privata Ortopeders Förening är anställd av Praktikertjänst och trivs med att jobba privat. När jag träffade Jan på fotmöte i Sundsvall i januari gick han med på att besvara några av de ”elaka” påståenden som florerar om privat verksamhet.

Jan Hultin

1. Hur länge har du jobbat privat?
-Jag är ansluten till försäkringen sedan 1986.
2. Varför?
-Det började hemma i villan med fritidspraktik och jag upptäckte att det var givande och uppskattat. Tanken på att lämna det stora sjukhuset blev allt starkare. Jag fick inte utlopp för idéer jag hade, dessutom märkte jag att jag hade en liten entrepenör inom mig.
3. Är det inte ensamt, saknar du inte röntgenronderna i kollegers sällskap?
-I början var det kanske lite ensamt. Jag har dock alltid arbetat tillsammans med andra kollegor från andra specialiteter.
4. Blir man inte lite akterseglad som privat ortoped, hur hänger du med?
-Tvärtom! Nu besöker jag ofta stora internationella kongresser. Tidigare var det de stora docenterna som fick åka. Ville man åka fick man bekosta det själv med beskattade pengar.
-Dessutom prenumererar jag på 4-5 medicinska tidskrifter.
5. Hur många operationer hinner du på en dag? Hur ser en vecka ut?
-På en arbetsdag gör jag ex. en chevron, två artroskopier med meniskkirurgi, samt tre ytterligare op som hall.rig, hammartå, morton, CTS, tenolys, Dup, epicondylit etc.
-Jag arbetar ca fyra dagar i veckan från 08 – 16.30 (en timmes lunch och slutar tidigt på torsdagar). Jag får anpassa min verksamhet efter när jag når mitt ekonomiska tak. Kommer jag över får jag inte betalt och jag har ingen lust att arbeta gratis. Detta känns frustrerande. Man vet att det finns ett stort behov, patienter går sjukskrivna men vi får inte arbeta... Ibland förstår jag mig inte på politiker. Nationalekonomiskt måste det bli dyrare att göra på detta sätt.
6. Jag har alltid trott att man som privat opererar enklare hammartår och liktornar i kosmetiskt syfte på fullt friska patienter, är det sant?
-Nej. Självklart inte. Jag skulle aldrig operera en patient av kosmetiska skäl. Då får de söka en plastikkirurg.
7. Är indikationerna desamma som i offentlig sjukvård? Ser du att det finns en risk för indikationsglidning när man får mer betalt om man opererar en patient än om man låter bli? Finns någon kontroll vad gäller indikation/operation/debitering?
-Ja, vi är nog kanske lite mer måna om våra patienter. På det stora sjukhuset kan det nog bli så ibland att man behandlar t.ex. en klassisk morton med en positiv Mulders klick med att ge pat en pelott. Vi vet ju att det inte fungerar. “Besvärliga pat” tar vi hand om. På det stora huset vet man ju att dessa stackare vandrar mellan alla doktorer. Ingen vill op osv, eller hur? Som privat opererar man inte patienter som inte vill eller behöver kirurgi. Om man gör det får man ett dåligt rykte och då kan man ju inte fortsätta. Vad gäller kontroll och uppföljning har alla privata vårdgivare en kvalitetskontroll. Praktikertjänst gör också kvalitetskontroller.
8. Tror du att man som privat lättare ger efter för patienttjat om operation för att tillfredställa kundens önskan?
-Vi lyssnar nog bättre på patienterna och tar mer hand om dem. Nöjda patienter garanterar ju verksamheten. Inga patienter, ingen lön. På det stora sjukhuset får man ju lön vad som än händer. Jag artroskoperar en patient med känd gonartros som har anmnes på t. ex. en inslagen menisk eller där en trasig menisk är det stora problemet och artrosen underordnad.
9. Kan man nå större framgång med softad belysning i väntrummet, sötare syster och gratis kaffe?
-Det är klart att patienterna mår bättre i ett varmt vackert inrett väntrum med sköna fåtöljer och avslappnad musik istället för plaststolar i ett kalt väntrum. Det är klart att det är bättre för turisten att åka i första klass på Thai om det inte kostar mer för den enskilde. Målet är ju det samma.
10. Vad händer om något går snett? En Hallux valgus som blir en Hallux varus t.ex, opererar du om patienten gratis eller finns försäkringar för sån´t?
-Vid ev. komplikationer får patienten komma hit direkt även om det är på min lunch. Jag tar varken ut arvode från patienten eller landstinget. Vid en ev. infektion, tack och lov mycket sällsynta, gäller detsamma. Samma sak vid en ev. reop. om jag kan läggas till skuld. Vi har försäkringar som täcker detta. Är man ansluten till det allmänna gäller patientförsäkringen.
11. Har du märkt av vårdgarantin? Har du fått mer eller mindre att göra? Beror din verksamhet av kösituationen?
-Ja. Ett flertal patienter slussas hit från såväl Skåne som andra landsting. Idag finns en ökad kösituation. Sedan jag började arbeta har jag aldrig haft mindre väntetid än 2-3 veckor. Idag är det tyvärr ca 3-4 månader till mottagningen. Vissa operationer såsom hallux valgus kan få vänta upp till ett år.
Tack, Jan Hultin!

Karin Andersson är specialistläkare på Visby lasarett

© Copyright Ortopediskt Magasin.