Hos Praktikertjänst betonar man entreprenörskap och småskalighet. Ett vårdens ICA och Konsum i ett, skulle man lite tillspetsat kunna säga. Ortopeden Torsten Adalberth på Läkarhuset Ellenbogen i Malmö är i det här avseendet en typisk representant.

Torsten Adalberth har fin utsikt över centrala Malmö från sina ljusa arbetslokaler.

Läkare under luppen, eller i alla fall operations-lampan.

Det finns drygt 2 000 privatläkare i Sverige, 800 av dem är anställda i Praktikertjänst. Man är anställd, men samtidigt egen företagare med krav på att verksamheten ska gå ihop - och helst lite till. Föreställningen att privatläkarna skär guld verkar vara en utbredd föreställning. Och i debatten kan man ibland få intryck av att privatvården har vind i seglen. Men ingetdera är sant. Ska man tala om vind handlar det möjligen om en pust. Landstingsvården är en jätte i jämförelse med det privata - 86 procent offentliganställda läkare mot 14 procent privata. Och ser man till ekonomin så är - åtminstone de enskilda privatläkarnas villkor kringskurna och villkorade av de avtal man har landstingen.

Typisk representant
Ortopeden Torsten Adalberth på Läkarhuset Ellenbogen i Malmö är i det här avseendet en typisk representant för privatläkarna. Formellt juridiskt är han anställd i Praktikertjänst, men praktiskt sett verkar han fungera som vilken småföretagare som helst. Han är sin egen chef med lönsamhetskrav och totalansvar för drift och personal. Det betyder också medicinskt ansvarig. Han har tre anställda, två operationsköterskor och en mottagningssekreterare.
Det är med andra ord en välutrustad, klinik med reception, läkarexpedition, två undersökningsrum och en operationssal med steriliseringsrum.
-Det är en missuppfattning att vi har bra betalt, men vi är effektiva! Därför tjänar vi bra. Vi har också ett hämmande regelverk, säger han innan jag ens hunnit ställa frågan.
Han är väl medveten om diskussionen om privatortopederna.
-Jag sysslar med knän, fötter och händer. Titthålskirurgi på knän med lokalbedövning är min specialitet. Jag gör arton operationer i veckan.
Det är vida mer än vad man hinner med på sjukhusen, hävdar han. Detta sagt som ett bevis på effektivitet och rationalitet. Han har två operationsdagar i veckan, resten är mottagning.

500 operationer 2007
Under 2007 gjorde han nära 500 operationer, nästan hälften avsåg knäartroskopi, tekniskt komplicerade ingrepp med lokalbedövning. Cirka femton procent av operationerna handlade om hallux valgus.
-Jag har avtal med landstinget om ett visst antal konsultinsatser per år. Varje åtgärd är prissatt på kronan. För en hallux valgus får jag till exempel 3 600 kronor.
-När jag har nått ”taket”, och det har jag som regel gjort i november, sjunker ersättningen till ungefär hälften.
Det tycker han är fel och, ur ett vidare perspektiv, oekonomiskt. Orsaken till ersättningsminskningen kan man anta är att uppdragsgivaren, landstinget, vill ha kontroll över kostnadsutvecklingen.

Remitterade i majoritet
Den alldeles övervägande delen av patienterna är remitterade från öppenvården, distriktsläkare eller sjukgymnast. Att få komma till Torsten Adalberth helt privat och betala ur egen ficka måste nästan vara ett mirakel att döma av det inspelade meddelandet på mottagningens telefonsvarare.
Behovet av ortopediska tjänster tycks outtömligt. För avtalspatienterna är målet att få ett första möte med doktorn inom tre månader. Eventuella operativa insatser ska sedan ske inom ytterligare tre månader.
-Det sker också med god marginal. Vi pratar om en till två månader för att få komma för undersökning. Om det inte handlar om förtur, så sker operation inom ytterligare högst två månader, säger han.

Delar kostnaderna
Det är fredag eftermiddag, Läkarhuset Ellenbogen med de övriga tjugotalet specialisterna, verkar ha tagit helg. Det är lugnt och stilla. Ortopedkollegan Jan L Ericsäter slinker förbi och hälsar innan han försvinner hem till Falsterbo och helgens vinprovning. Ericsäter och Adalberth är de enda ortopederna på läkarhuset och delar operationslokaler och viss utrustning för att hålla nere kostnaderna.
-Som du ser styr jag min vardag själv. Vill jag ha en ledig fredag avgör jag det själv. Det är en av fördelarna med att vara privat.
Friheten och frånvaron av onödig byråkrati är vanliga argument för att bli privatläkare. Begreppet entreprenör framhålls ofta både som motiv och något sorts bevis på effektivitet. Praktikertjänst har det som ett tungt argument på sin hemsida, och Torsten Adalberth använder det också när han beskriver sin verksamhet.

Missförstådda och dåligt betalda...
Nackdelen med att vara privat verkar mest handla om att man känner sig missförstådda, sedda över axeln och har för lite betalt.
Därom råder det högst delade meningar. Det är naturligtvis heller inte förvånande att de vi talat med tycker att det bör vara mer av privat sjukvård i landet. Där finns också stöd från regeringshåll som ända sedan maktskiftet vill få in fler småföretagare i vården. Mer privat blir det nog men utvecklingen går inte småföretagarnas väg - snarare handlar det om stora vinstdrivande vårdbolag i olika samverkansformer.
Regeringen vill också återinföra den fria etableringsrätten för läkarna. När det gäller det senare verkar EU ha annan uppfattning, av konkurrensskäl och vill tvärtom begränsa och omintetgöra privatläkarnas möjligheter att t ex sälja praktiken när vill gå i pension. Förslaget har haft en förlamande inverkan på viljan att göra investeringar för de som närmar sig pensionsåldern (mer om det på annan plats).
När vi på tidningen bad Privata Ortopeders Förenings ordförande Ulf Andén, Göteborg, berätta om de privatas situation fick vi förslaget att kontakta Torsten Adalberth i stället.

Veteran som privatpraktiker
Mest kanske beroende på att han tyckte Adalberth varit med längre och hade större erfarenhet av privat och offentlig anställning. Torsten Adalberth gick för elva år sedan, efter femton år som läkare på ortopeden i Helsingborg, över till det privata. Han fick en förfrågan om att öppna praktik på Ellenbogens läkarhus i Malmö. Då var han rejält trött på förhållandena på sina gamla arbetsplats.
-Jag fick inte utlopp för min kreativitet och vilja att rationalisera verksamheten. Jag kände mig instängd, säger utan omsvep.
Han säger vad tycker, är lättsam och avspänd. En spänstig man i femtioårsåldern, som åkt flera Vasalopp. Det är inget fel på självförtroendet.
Det märks på honom att det här är ett ämne som ligger varmt om hjärtat. Det är ingen tvekan om var han står någonstans i debatten.
Häromdagen höll han ett föredrag för ortopederna på Universitetssjukhuset i Malmö, MAS och beskrev öppet sin verksamhet. Avklätt och in i minsta detalj.
-Jag redovisade till och med vad jag tjänade och hur min taxa ser ut. Det är inget att hymla med. Det uppskattades också.
-Det är för stora barriärer mellan det privata och det offentliga. Det måste vi ändra på. För samhällets - och patienternas - bästa, deklarerar han.
-Tveklöst skulle samhället tjäna stora pengar på att lägga över mer av sjukvården på privata entreprenörer. Lägg ut det som går!
Det är en tes som alla privatortopeder vi talat med hävdar med emfas.

Hur är det med russinen?
Det är här talet om ”russinen” i kakan kommer in. Från privathåll hävdar man att det är feltänkt, orationellt eller allmänt ”snack” . Man hänvisar till avtal med olika huvudmän om vad de får och inte får göra. Rationalitets- och effektivitetstanken finns hela tiden med i de privatas resonemang.
Det låter både logiskt och riktigt, det som Torsten Adalberth hävdar.
-Mina lokaler skulle man kunna använda oftare. Jag har både personal och operationsutrymme tillgängligt. Man skulle kunna ta hit ett par doktorer från MAS och beta av ”köerna” om man vill. Det har jag också föreslagit.
-Men jag har inte fått något gehör. Än. Kanske man ska tillägga. Men jag tycker att reaktionen på min ”föreläsning” var positiv.

Provverksamhet?
-Tanken var att starta en provverksamhet under en begränsad tid för att få något konkret att visa upp för politikerna. Och det handlar inte om några stora pengar. En halv miljon skulle räcka för att driva en regelbunden ”kömottagning” med jourkomplediga doktorer från landstinget. Nu åker de til Norge istället. Det vore bättre att få behålla produktionskapaciteten i Skåne.
En droppe i havet, sett ur sjukhuset synvinkel, menar han.
Å andra sidan tycker han att ”tunga” fall, som reumatiker och diabetiker, där sjukhusen förfogar över välfungerande team, och där det i många fall handlar om superspecialister, bör ligga kvar inom den offentliga sjukvården. Tveklöst också akutvården. Men mycket av den ”lätta ortopedin” skulle det finnas stora samhällsvinster i att lägga på privata aktörer.

Fuskare ska inte få styra
Riskerna för missbruk är minimala, och det finns fungerande kontrollsystem för huvudmännen, menar Torsten Adalberth. Väl medveten om den senaste tidens larm om fuskande privatläkare.
-Det är inget argument för mindre privatvård. Några ytterst få fuskare ska inte förstöra för alla ärliga.
Kvalitet är alltid svårt att mäta.
Om en doktorn är bättre eller sämre är nästan omöjligt att säga och patienterna kan inte skilja på en trevlig och skicklig doktor.
Såvida det inte handlar om uppenbara missgrepp, menar Adalberth.
-Vi är anslutna till något som kallas ”KvalPrak”, privatläkarnas kvalitetssäkringssystem och Praktikertjänst eget kvalitetssäkringssystem,Qal, som ger en feedback på hur vi ligger till i olika avseenden.
Men han menar att det bästa måttet på kvalitet är det naturliga ”filtret” när det gäller privat verksamhet - nöjda kunder/patienter.
-Skulle distriktsläkarna inte vara nöjda med mig eller patienterna klagar så slutar man komma. Så är det bara.
Med den skriande brist på ortopedspecialister som råder och en vårdsektor som knäar under trycket torde nog den risken var minimal. Det ska nog mycket till för att en privatortoped som Torsten Adalberth ska stå utan jobb en dag. Det tillstår han också.
Kontakten med patienterna, det personliga mötet öga mot öga, tillhör ljuspunkterna i arbetsvardagen.
-Även om kakan som patienten kan ha med sig är fet och dryper av honung blir man varm och glad åt gesten. Sådant hände aldrig på ”sjukhustiden”.
Detta sagt för att beskriva atmosfären på mottagningen och hur han ser på patientrollen.
I näringslivet brukar det framhållas att man alltid ska vara tillgänglig för sina kunder, inte minst i denna digitaliserade värld har det nästan blivit en plåga. Det är väl ännu inget tungt argument inom sjukvården, men Torsten Adalberth tycker det.
-Mina patienter kan nå mig när som helst. De nyopererade får till och med mina privatnummer. Det har hänt att någon har ringt mig under en helg, och varit orolig för något. Det inte ofta, men det händer, och det är en trygghet som mina patienter ska känna.

Datorn styr upp vardagen
Att styra sin vardag och lägga upp arbetet själv tillhör privatortopedens självklara och uppskattade rätt. Och Torsten Adalberth, som är teknikinriktad, insåg tidigt vikten av att utnyttja datorns möjligheter till en rationellare vardag.
Allt journalmaterial är lagt på data, från tidbokning till journalanteckningar, remisser och receptbeställning.
Varje patient kan han enkelt följa både bakåt och framåt i tiden, vad som gjorts och vad som ska göras.
-Det går snabbt, man glömmer inget, och jag kan enkelt gå tillbaka och se vad som tidigare gjorts med en viss patient, säger han.
-Jag lever definitivt ett rikare liv nu. Jag hinner mer än bara jobb. När du och jag är klara ska jag åka iväg och pyrscha vildsvin, säger han leende. n

(Kommentar: Pyrscha, jaktterm för smygjakt, för de sanna jägarna det enda rätta)

Börje Ohlsson är redaktör för Ortopediskt Magasin

© Copyright Ortopediskt Magasin.