Plantartarfasciit är en benign åkomma, med mestadels mycket god prognos. Inom ett år blir 80-90% smärtfria.

Foten supineras och stortån dorsalextenderas.

Färdigtejpad fot.

En del får dock långdragna besvär som medför såväl betydande smärta som funktionsinskränkning.
Plantarfasciit är en kollagen degeneration av plantarfascians infästning i calcaneus, jämför tendinos i achillessenan.

Vilka drabbas?
Överviktiga, idrottsaktiva, människor som går och står på arbetet samt de med begränsad dorsalextension i fotleden drabbas mer än andra. Åldern på dem som insjuknar är oftast 40-60 år.
Typiska besvär vid plantarfasciit är igångsättningssmärta i hälen efter vila t.ex. på morgonen eller efter inaktivitet. Smärtan återkommer sedan efter långvarig eller en tids belastning. Stelhetskänsla är också vanligt.
När man undersöker patienterna är de ömma medioplantart på främre delen av hälen.
Genom att dorsalextendera stortån kan man provocera fram smärtan ytterliggare. Röntgen, scintigrafi, UL och MRT används när man letar differentialdiagnoser eller vid terapisvikt.

Behandling
Det finns i dag ingen konsensus avseende behandling men däremot behandlingsrekommendationer.
Patienter med kort anamnes ska i första hand informeras och utbildas om tillståndet. Aktiv vila eller ändrad aktivitet till icke viktbärande föreslås och kan innebära att man får övergå från löpning till cykling och simning istället. Passiv töjning av plantarfascian och stretching av hälsenan rekommenderar man att patienterna utför flera gånger per dag i kombination med enkla inlägg.
Cortisoninjektion används fortfarande frikostigt. Man får en övergående smärtfrihet, men risk finns såväl för fettkuddeatrofi samt ruptur av plantarfascian. Detta medför att cortisoninjektion ej kan rekommenderas.
Exempel på andra beskrivna behandlingsmetoder är nattskenor, botox samt Extrakorporeal StötVågs-Litotripsi.
Kirurgi blir i Sverige aktuellt endast i mycket svåra fall där man provat all typ av konservativ behandling och väntat ut spontan läkning. Plantarfascian är är en viktig struktur för fotens funktion och dess biomekanik vilket är skälet till att man är restriktiv med kirurgi i vårt land.
Vid det operativa ingreppet görs en lösning av plantarfascian, där mediala två tredjedelarna av plantarfascian skärs av ca 2 cm från fästet. Scarifiering liknande den man gör vid tendinos på achillessenan har också prövats.
Vid långvariga problem med plantarfasciit finns en annan behandlingsmöjlighet, nämligen tejpning kombinerat med inlägg. Vid tejpningen supineras foten, hälkudden trycks ihop och stortån dorsalextenderas. Tanken med denna speciella tejpning är att spänna upp plantarfascian, så att den sedan i belastning avlastas. Patienterna tejpas 1 ggr per vecka i fem veckor, därefter gjuts inlägget i det tejpade läget.
Denna metod används på flera håll i landet och här har man mycket goda erfarenheter.
De patienter som kommer i fråga för tejpbehandling har i de flesta fall haft besvär minst ett år och provat alla typer av konservativ behandling.
I Kalmar har vi sedan 2002 använt denna metod och har nu behandlat knappt 400 patienter. Ett år efter avslutad behandling har patienterna blivit uppringda av en undersköterska på mottagningen.
Resultatet av dessa samtal visar att ca 85 % av patienterna mår bra och är nöjda med behandlingen.
Det finns behov av att göra jämförande studier för att verkligen kunna utvärdera metoden, men ännu finns inga sådana gjorda.

Maria Cöster är överläkare på Länssjukhuset i Kalmar

© Copyright Ortopediskt Magasin.