Informationsplansch i bergsby som informerar om vikten av poliovaccin och vart man kan vaccineras.

På besök på en ortopedteknisk verkstad i Bangalore som drivs av funktionshindrade kvinnor.

Ortopedingenjörer besöker CBR program i en by och hjälper till att prova ut ortopedtekniska hjälpmedel.

I låginkomstländer finns det ca 40 miljoner människor som har någon form av rörelsehinder. Det finns en nära relation mellan fattigdom och olika handikapp. För att kunna förändra situationen måste båda problemen åtgärdas samtidigt. Fattigdom kan vara bidragande orsak till handikapp genom till exempel dålig kunskap, undernäring, många och täta födslar, dålig vaccinering och försämrat immunförsvar, olyckor relaterade till dålig vägsäkerhet samt närvaro av krig. Handikapp i sin tur kan orsaka fattigdom då inkomstgenererande aktiviteter begränsas. Brist på rehabiliteringscenter med utbildad personal försvårar situationen ytterligare.

700 verkstäder på miljardbefolkning
I Indien får bara ca 5% med funktionshinder den rehabilitering som de behöver. En orsak kan vara att man inte känner till att det finns hjälp att få eller inte vet hur man får tag i denna service. Många vet inte heller hur man använder hjälpmedlen och känner inte till vikten av preventiva åtgärder och betydelsen av att i ett tidigt stadium korrigera deformiteter. I Indien finns det ca 700 ortopedtekniska verkstäder som ska ge service till en befolkning på runt miljarden. Ungefär 10 miljoner människor i Indien har någon form av rörelsehinder. Det fattas utbildad ortopedteknisk personal som kan möta detta enorma behov. De flesta människor med handikapp bor på landsbygden och ca 80% av alla verkstäder finns förlagda i städerna, vilket är en försvårande rehabiliteringsfaktor.

Mobility India
Community Based Rehabilitation, CBR, är en rehabiliteringsmodell som utvecklades av WHO på 1970-talet. Tanken var att kunna nå fler människor med rehabilitering och vård. CBR är ett tillvägagångssätt som med framgång har används inom olika områden i vården under flera år i olika låginkomstländer. Men CBR-tanken har inte använts i någon större utsträckning inom ortopedtekniken. Mobility India är en organisation i Indien som vill ge ortopedteknisk service i nära samarbete med redan existerande CBR-program. Mobility Indias mål är att göra det möjligt att nå ut med rehabilitering till slummen och till landsbygden. De vill att försörjda patienter använder sina hjälpmedel och att hjälpmedlen underhålls och att människorna i samhället får ökade kunskaper om funktionshinder. Därför kändes det viktigt och intressant att besöka Mobility India och deras partnerorganisationer för att få se mer och lära oss mer om deras arbete. Vi tillbringade tre månader i Indien för att göra en intervjustudie. Intervjuerna handlade om vad personal i rehabiliteringskedjan anser om ortopedteknisk service i relation till CBR. Under denna tid reste vi runt i Indien och träffade många olika människor som arbetade med ortopedteknik och CBR. Framförallt besöktes olika CBR-program kopplade till Mobility India i regionerna runt Bangalore och Calcutta
Målet med Community Based Rehabilitation är att kunna nå alla oavsett om personen är rik eller fattig, bor i staden eller på landet. Målet är även att öka individens självständighet och att främja den sociala integrationen i samhället.
Då många låginkomstländer har begränsade resurser är det viktigt att finna på metoder att ge bra rehabilitering till rimligt pris. Istället för att bygga dyra institutioner vill man att rehabiliteringen ska ske i hemmen och i samhällena/byarna där människorna lever. Stora delar av rehabiliteringen kan utföras av ickeprofessionella som till exempel familjemedlemmar.
Att se människans hela situation och behov är en viktig del av CBR. Man arbetar med socioekonomiska och sociokulturella faktorer samtidigt som man ger rehabilitering till individen. Målet med rehabiliteringen kan vara att kunna gå till skolan eller att kunna bli självförsörjande, och det ortopedtekniska hjälpmedlet är bara ett redskap för att nå målet. Försörjningen måste ske i samband med arbetsträning eller att ger möjlighet till skolgång. Att sprida kunskap till lärarna kan vara ett lika effektivt sätt att nå individens mål som att försörja patienten med ortopedtekniska hjälpmedel.

Rehabilitering i hemmet
En av grundtankarna med CBR är att rehabilitera människan i hemmet. Det underlättar även för rehabiliteringspersonalen då de ser den faktiska miljön som människorna lever i. Att rehabilitera individer i hemmet bidrar även till kunskapsspridning i patientens närmiljö. Dessutom är patienten mer mottaglig för rehabilitering i hemmet då de slipper åka till sjukhuset.
Svårigheterna med ortopedteknisk försörjning i Indien är många och komplicerade och problemen är inte specifika för CBR utan visar framförallt på svårigheter att ge människor i slummen och byarna rehabilitering. Många av problemen har sin grund i fattigdom och brist på utbildning.
Ortopedteknisk service kan inte utföras i varje samhälle och det är därför extra viktigt med nära samarbetet mellan de olika rehabiliteringsprogrammen. CBR-programmen har kapacitet att göra uppföljningar på försörjda patienter. CBR har även ett fokus på sammanhanget där människan lever, vilket gör att man arbetar för att integrera människan i samhället och t.ex. ge chans till utbildning eller arbete. Ortopedtekniska hjälpmedel är bara ett av medlen för att nå högre mål och ökad livskvalitet
Efter att ha varit i Indien på Mobility India i Bangalore och Calcutta och tittat hur det fungerat och intervjuat personal tror vi att ortopedteknisk försörjning i kombination med CBR-program är en bra metod. Det finns många problem och svårigheter med det är förmodligen ändå det bästa rehabiliterings alternativet för alla de miljoner handikappade i behov av ortopedtekniska hjälpmedel. Detta tror vi gäller även för andra utvecklingsländer och inte bara Indien.

Referenser
1. ADD, Action on Disability and Development India. Building abilities. A handbook to work with people with disability. Books for Change, Bangalore, 2001
2. Boyce W., Johnston C., Thomas M., Enns H., Naidu D.M., Tjandrakusuma H. Pathways to scaling-up in community based rehabilitation agencies. International Journal of Rehabilitation Reserch. 20, pp 381-392, 1997.
3. Helander E. Predjudice and Dignity. An Introducion to Community-Based-Rehablitation. UNDP, New York, 1993
4. Mobility India. Business Plan 2001 - 2006. Mobility India, Bangalore, 2001.
5. Khasnabis Chapal. Setting up a workshop to make mobility aids. Actionaid Disability News. 8 (1), pp 6-8, 1997
6. Mobility India. www.mobilityindia.org 2002
7. NSSO, National Sample Survey Organisation. www.healthlibrary.com/reading/disability/extent.htm 1991
8. Lagerkvist B. Rehabilitation in practice. Community-based rehabilitation – outcome for the disabled in the Philippines and Zimbabwe. Disabiltiy and Rehabilitation. 14 (1), pp 44 –50, 1992.
9. Lindström A., Eklund A. Promoting equal opportunities for persons with disabilities Community Based Rehabilitation, CBR. Ortholetter no 6, pp 5-11, 1996
10. Pradad A., Bhagat A., Padankatti B.S. A community day care programme for psychiatric patients: the role of occupational therapy. International Journal of Rehabilitation Research. 14, pp 163-173, 1991
11. Shah P.M., Selwyn B.J., Shab K., Kumar V. Evaluation of the home-bases maternal record: a WHO collaborative study. Bulletin of the World Health Organization. 71(5), pp 535-548, 1993.
12. WHO/DAR 99.1 The role of WHO in P&O services in developing countries – a discussion document. 1999.
13. Crishna B. What is community based rehabilitation? A view from experiance. Child: Care, Health and Develpoment. 25 (1), pp 27-35, 1999.
14. ISPO/WHO International Society for Prosthetics and Orthotics, World Health Organization. The relationship between prosthetics and orthotics services and community based rehabilitation. A joint ISPO/WHO Statement.
15. Thomas M.,Thomas M.J. Training Notes in CBR. Asia Pacific Disability Rehabilitation Journal Group of Publication, Bangalore, 2001.