 |
| Informationsplansch
i bergsby som informerar om vikten av poliovaccin och vart man
kan vaccineras. |
 |
| På
besök på en ortopedteknisk verkstad i Bangalore som
drivs av funktionshindrade kvinnor. |
 |
| Ortopedingenjörer besöker
CBR program i en by och hjälper till att prova ut ortopedtekniska
hjälpmedel. |
I låginkomstländer finns det ca 40 miljoner människor
som har någon form av rörelsehinder. Det finns en nära
relation mellan fattigdom och olika handikapp. För att kunna
förändra situationen måste båda problemen åtgärdas
samtidigt. Fattigdom kan vara bidragande orsak till handikapp genom
till exempel dålig kunskap, undernäring, många och
täta födslar, dålig vaccinering och försämrat
immunförsvar, olyckor relaterade till dålig vägsäkerhet
samt närvaro av krig. Handikapp i sin tur kan orsaka fattigdom
då inkomstgenererande aktiviteter begränsas. Brist på
rehabiliteringscenter med utbildad personal försvårar situationen
ytterligare.
700 verkstäder på miljardbefolkning
I Indien får bara ca 5% med funktionshinder den rehabilitering
som de behöver. En orsak kan vara att man inte känner till
att det finns hjälp att få eller inte vet hur man får
tag i denna service. Många vet inte heller hur man använder
hjälpmedlen och känner inte till vikten av preventiva åtgärder
och betydelsen av att i ett tidigt stadium korrigera deformiteter.
I Indien finns det ca 700 ortopedtekniska verkstäder som ska
ge service till en befolkning på runt miljarden. Ungefär
10 miljoner människor i Indien har någon form av rörelsehinder.
Det fattas utbildad ortopedteknisk personal som kan möta detta
enorma behov. De flesta människor med handikapp bor på
landsbygden och ca 80% av alla verkstäder finns förlagda
i städerna, vilket är en försvårande rehabiliteringsfaktor.
Mobility India
Community Based Rehabilitation, CBR, är en rehabiliteringsmodell
som utvecklades av WHO på 1970-talet. Tanken var att kunna nå
fler människor med rehabilitering och vård. CBR är
ett tillvägagångssätt som med framgång har används
inom olika områden i vården under flera år i olika
låginkomstländer. Men CBR-tanken har inte använts
i någon större utsträckning inom ortopedtekniken.
Mobility India är en organisation i Indien som vill ge ortopedteknisk
service i nära samarbete med redan existerande CBR-program. Mobility
Indias mål är att göra det möjligt att nå
ut med rehabilitering till slummen och till landsbygden. De vill att
försörjda patienter använder sina hjälpmedel och
att hjälpmedlen underhålls och att människorna i samhället
får ökade kunskaper om funktionshinder. Därför
kändes det viktigt och intressant att besöka Mobility India
och deras partnerorganisationer för att få se mer och lära
oss mer om deras arbete. Vi tillbringade tre månader i Indien
för att göra en intervjustudie. Intervjuerna handlade om
vad personal i rehabiliteringskedjan anser om ortopedteknisk service
i relation till CBR. Under denna tid reste vi runt i Indien och träffade
många olika människor som arbetade med ortopedteknik och
CBR. Framförallt besöktes olika CBR-program kopplade till
Mobility India i regionerna runt Bangalore och Calcutta
Målet med Community Based Rehabilitation är att kunna nå
alla oavsett om personen är rik eller fattig, bor i staden eller
på landet. Målet är även att öka individens
självständighet och att främja den sociala integrationen
i samhället.
Då många låginkomstländer har begränsade
resurser är det viktigt att finna på metoder att ge bra
rehabilitering till rimligt pris. Istället för att bygga
dyra institutioner vill man att rehabiliteringen ska ske i hemmen
och i samhällena/byarna där människorna lever. Stora
delar av rehabiliteringen kan utföras av ickeprofessionella som
till exempel familjemedlemmar.
Att se människans hela situation och behov är en viktig
del av CBR. Man arbetar med socioekonomiska och sociokulturella faktorer
samtidigt som man ger rehabilitering till individen. Målet med
rehabiliteringen kan vara att kunna gå till skolan eller att
kunna bli självförsörjande, och det ortopedtekniska
hjälpmedlet är bara ett redskap för att nå målet.
Försörjningen måste ske i samband med arbetsträning
eller att ger möjlighet till skolgång. Att sprida kunskap
till lärarna kan vara ett lika effektivt sätt att nå
individens mål som att försörja patienten med ortopedtekniska
hjälpmedel.
Rehabilitering
i hemmet
En av grundtankarna med CBR är att rehabilitera människan
i hemmet. Det underlättar även för rehabiliteringspersonalen
då de ser den faktiska miljön som människorna lever
i. Att rehabilitera individer i hemmet bidrar även till kunskapsspridning
i patientens närmiljö. Dessutom är patienten mer mottaglig
för rehabilitering i hemmet då de slipper åka till
sjukhuset.
Svårigheterna med ortopedteknisk försörjning i Indien
är många och komplicerade och problemen är inte specifika
för CBR utan visar framförallt på svårigheter
att ge människor i slummen och byarna rehabilitering. Många
av problemen har sin grund i fattigdom och brist på utbildning.
Ortopedteknisk service kan inte utföras i varje samhälle
och det är därför extra viktigt med nära samarbetet
mellan de olika rehabiliteringsprogrammen. CBR-programmen har kapacitet
att göra uppföljningar på försörjda patienter.
CBR har även ett fokus på sammanhanget där människan
lever, vilket gör att man arbetar för att integrera människan
i samhället och t.ex. ge chans till utbildning eller arbete.
Ortopedtekniska hjälpmedel är bara ett av medlen för
att nå högre mål och ökad livskvalitet
Efter att ha varit i Indien på Mobility India i Bangalore och
Calcutta och tittat hur det fungerat och intervjuat personal tror
vi att ortopedteknisk försörjning i kombination med CBR-program
är en bra metod. Det finns många problem och svårigheter
med det är förmodligen ändå det bästa rehabiliterings
alternativet för alla de miljoner handikappade i behov av ortopedtekniska
hjälpmedel. Detta tror vi gäller även för andra
utvecklingsländer och inte bara Indien.
Referenser
1. ADD, Action on Disability and Development India. Building abilities.
A handbook to work with people with disability. Books for Change,
Bangalore, 2001
2. Boyce W., Johnston C., Thomas M., Enns H., Naidu D.M., Tjandrakusuma
H. Pathways to scaling-up in community based rehabilitation agencies.
International Journal of Rehabilitation Reserch. 20, pp 381-392, 1997.
3. Helander E. Predjudice and Dignity. An Introducion to Community-Based-Rehablitation.
UNDP, New York, 1993
4. Mobility India. Business Plan 2001 - 2006. Mobility India, Bangalore,
2001.
5. Khasnabis Chapal. Setting up a workshop to make mobility aids.
Actionaid Disability News. 8 (1), pp 6-8, 1997
6. Mobility India. www.mobilityindia.org 2002
7. NSSO, National Sample Survey Organisation. www.healthlibrary.com/reading/disability/extent.htm
1991
8. Lagerkvist B. Rehabilitation in practice. Community-based rehabilitation
– outcome for the disabled in the Philippines and Zimbabwe.
Disabiltiy and Rehabilitation. 14 (1), pp 44 –50, 1992.
9. Lindström A., Eklund A. Promoting equal opportunities for
persons with disabilities Community Based Rehabilitation, CBR. Ortholetter
no 6, pp 5-11, 1996
10. Pradad A., Bhagat A., Padankatti B.S. A community day care programme
for psychiatric patients: the role of occupational therapy. International
Journal of Rehabilitation Research. 14, pp 163-173, 1991
11. Shah P.M., Selwyn B.J., Shab K., Kumar V. Evaluation of the home-bases
maternal record: a WHO collaborative study. Bulletin of the World
Health Organization. 71(5), pp 535-548, 1993.
12. WHO/DAR 99.1 The role of WHO in P&O services in developing
countries – a discussion document. 1999.
13. Crishna B. What is community based rehabilitation? A view from
experiance. Child: Care, Health and Develpoment. 25 (1), pp 27-35,
1999.
14. ISPO/WHO International Society for Prosthetics and Orthotics,
World Health Organization. The relationship between prosthetics and
orthotics services and community based rehabilitation. A joint ISPO/WHO
Statement.
15. Thomas M.,Thomas M.J. Training Notes in CBR. Asia Pacific Disability
Rehabilitation Journal Group of Publication, Bangalore, 2001.