Riktlinjer för höftfrakturer

 

Av
Karl-Göran Thorngren

Socialstyrelsen utarbetar riktlinjer för vården av patientgrupper med svåra eller kroniska sjukdomar. Riktlinjerna syftar till att ge patienterna möjlighet till en kunskapsbaserad, likvärdig och effektiv vård i alla delar av landet. Uppgiften är att utarbeta rekommendationer som kan ge beslutsfattare bästa möjliga kunskapsunderlag som stöd för öppna prioriteringsbeslut när riktlinjerna ska tillämpas på regional och lokal nivå.


Socialstyrelsens riktlinjer för vård och behandling av höftfraktur publicerades under våren 2003. Den innehåller en bred kunskapsöversikt, som baseras på systematiska översikter av den medicinska och hälsoekonomiska dokumentationen inom området och bygger på systematiska litteraturöversikter bl.a. från Cochrane-institutet. Den omfattar 137 sidor. Dessa nationella riktlinjer har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av Thomas Dolk (ordförande SOF, tidigare verksamhetschef ortopedkirurgiska kliniken, Regionsjukhuset i Örebro), Gun-Britt Jarnlo (universitetslektor, sjukgymnastutbildningen vid Lunds universitet), Lars Strömberg (klinisk lektor, institutionen för omvårdnad, Karolinska institutet i Stockholm) och Karl-Göran Thorngren (ordförande i arbetsgruppen, professor ortopediska kliniken Universitetssjukhuset i Lund). Under arbetets gång har möten hållits med representanter för olika professionella företrädare utvalda av sina organisationer såsom olika sektioner av Svenska Läkarsällskapet, Svensk Sjuksköterskeförening, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Socialstyrelsen, Riksföreningen Osteoporotiker samt vissa specialintresserade ortopeder. Efter att deras synpunkter inarbetats i texten har en remissversion ånyo behandlats av ovan nämnda organisationer och efter slutjusteringar kunde de nationella riktlinjerna spridas före sommaren.


Boken omfattar samtliga aspekter på höftfrakturbehandlingen och har kapitel såsom prevention, omhändertagande före ankomst till sjukhus, handläggning på akutmottagning, preoperativ handläggning, anestesi, operation, postoperativ omvårdnad och tidig postoperativ mobilisering, utskrivning och fortsatt rehabilitering, sekundärprevention, resultatuppföljning, kvalitetsindikatorer och hälsoekonomiska aspekter. Den inledes med höftfraktursjukvårdens utveckling i Sverige, epidemiologiska data samt beskrivning av Socialstyrelsens riktlinjer för god medicinsk praxis.


Det vetenskapliga underlaget har graderats baserat på internationella rekommendationer enligt en svensk modell som Socialstyrelsen utarbetat i samråd med SBU och Läkemedelsverket. Detta utgör grunden för den fyrgradiga skala, som tillämpats på rekommendationer och slutsatser i riktlinjerna. Graderingen av dessa är följande: Grad 1 - starkt stöd, Grad 2 - måttligt stöd, Grad 3 - svagt stöd, Grad 4 - ringa stöd inklusive konsensus om detta bland experter, eller inget stöd alls. I varje kapitel finns rutor med rekommendationer och slutsatser där varje punkt indikeras med en gradering enligt detta system. Samtliga rekommendationer och slutsatser finns dessutom samlade i början av boken.
Socialstyrelsens riktlinjer för vård och behandling av höftfraktur vänder sig till alla yrkeskategorier som har behandlingsansvar för denna grupp patienter. Den mer specificerade informationen vänder sig i första hand till ortopedläkare men varje kapitel med sin ämnesrubrik har detaljintresse även för olika andra kategorier vårdgivare.


Socialstyrelsens riktlinjer (artikelnummer 2003-102-1) kan beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm (fax 08-779 96 67, www.sos.se/plus/skrift.htm). De håller nu på att implementeras över landet. En modell som tillämpas av vissa landsting är regionala möten. De lokala vårdprogram som utarbetas av ett eller flera landsting i samverkan med kommunerna, skall tillämpas i enlighet med sjukvårdshuvudmännens prioriteringar och bedömning av sjukvårdsbehovet inom respektive sjukvårdsområde. Vårdprogrammen är således en lokal anpassning av riktlinjerna, där hänsyn tas till landstingets (vårdgivarens) och kommunens resursmässiga och organisatoriska förutsättningar att uppfylla en viss vårdstandard. Det lokala vårdprogrammet är grunden för hur den aktuella sjukdomen skall behandlas och vården organiseras.


Det är arbetsgruppens förhoppning att Socialstyrelsens riktlinjer för vård och behandling av höftfraktur kan bidra till en jämn och hög standard på den nationella höftfrakturvården. Socialstyrelsen har som mål att de olika nationella riktlinjerna är kopplade till uppföljningssystem typ nationella kvalitetsregister. RIKSHÖFT det nationella kvalitetsregistret för höftfrakturvård är i verksamhet sedan 1988 och omfattar majoriteten av de opererande sjukhuset. Genom registrering och möjlighet att jämföra den egna klinikens resultat med det nationella genomsnittet fås en kontinuerlig kvalitetsförbättring. Med successivt fler äldre i befolkningen ökar mängden höftfrakturer och det är nödvändigt att optimera behandlingen på alla sätt för att bättre behandla denna resurskrävande patientkategori, som belägger omkring en fjärdedel av ortopedklinikernas sängplatser trots de senaste decenniernas rationaliseringar med starkt sänkta vårdtider på akutsjukhus.

Författaren: Karl-Göran Thorngren, Lund


© Copyright Ortopediskt Magasin.