PONSETI huvudnummer på NPOF-möte

José Morcuende demonstrerade PONSETI.

NPOF (Nordic Pediatric Orthopaedic Federation) bildades i samband med NOF-mötet i Bergen 1996 och har sedan dess haft ansvar för en egen sektion med barnortopedi i samband med NOF:s möten. Så var också fallet i Reykjavik. NPOF förfogade över en dag, d.v.s. hela fredagen och lördag förmiddag.
Fredagen inleddes med ett föredrag av gästföreläsaren Klaus Parsch från Stuttgart, Tyskland. Klaus Parsch är en av de mest kända barnortopederna i Europa. Han har varit president för den europeiska barnortopedföreningen EPOS och är nu föreningens hedersmedlem. Klaus Parsch föreläste om osteomyelit och septisk artrit hos barn med en genomgång av de olika formerna, hur de bäst diagnostiseras och vad som är vedertagen behandling. Viktigt är att undvika fördröjning i behandlingen och att denna är aktiv såväl kirurgiskt som medicinskt för att undvika risk för sena besvär.
Sedan följde en sektion om benförlängning, där Leif Pål Kristiansen och Harald Steen, Oslo utvärderade de olika metoderna för att bedöma benlängdsskillnad hos växande barn och en värdering av vilken förlängningsmetod som är bäst på tibia.
Björn Tjärnström och Ejnar Hellquist från Uppsala delgav oss sina erfarenheter av 15 år med benförlängningar. Steen Bach Christensen, Köpenhamn tog upp etik och funderingar vid förlängning hos kortvuxna. Två anmälda bidrag med finska erfarenheter blev tyvärr avlysta. Tredje sektion handlade om epifysfrakturer i handleden och supracondylära frakturer med Yrjana Nietosvaara, Helsingfors, och behandling av sena komplikationer till Monteggiafrakturer med Bjarne Möller Madsen, Århus.
Mellan sektionerna var fria föredrag inlagda med föredraghållare från alla nordiska länderna. En del handlade om behandling av höftinstabilitet hos nyfödde. I Malmö (Henrik Lauge-Pedersen) har man sett att 6 veckors behandling i von Rosen-skena är tillräcklig. I Ålborg (Sören Harving) har man kunnat reducera antalet behandlade till 0,2% efter införande av en höftdispensär. Terje Terjesen, Oslo visade att det är viktigt med tidig upptäckt och behandling eftersom resultatet av sen upptäckt och sen behandling är nedslående. Han visade också att adductortenotomi hos CP-barn är effektivt om den utförs innan migrationsindex har ökat till 50%. I en tvillingstudie (Wilhelm Engel) har man inte kunnat påvisa någon genetisk orsak till klumpfot. Knud Stenild Christensen, Ålborg visade bra resultat med behandling av recidiv av klumpfot med Ilizarowram. Kurt Simesen, Odense, visade att man kan få förbättrat funktion med kirurgisk behandling av kontraktur och luxation i axeln efter en obstetrisk paralyse. Bertil Romanus, Göteborg visade en teknik för att få en stabil och snävare symfys vid medfödd exstrofi av blåsan.

Workshop om Ponseti
Hela lördag förmiddagen var uppfylld av en workshop om Ponsetimetoden för behandling av klumpfot. Metoden är inte ny. Den beskrevs redan 1966 av Ponseti som sedan har använt den med mycket bra resultat.
De senaste tio åren har metoden börjat att sprida sig runt hela världen och är nu allmänt accepterat även av de som tidigare förespråkade tidiga och omfattande operationer.
Metoden består i ett sätt att manipulera och seriegipsa fötterna och en speciell skena som motverkar recidiv om den används korrekt. Ponseti själv är nära 90 år, men jobbar fortfarande för fullt i sin hemstad Iowa. Han reser dock inte ut så ofta längre. I stället har han medarbetare som vidareförmedlar hans budskap.
En av dessa är José Morcuende, som var gästföreläsare och instruktör på denna sektion. Bertil Romanus hade ett inledande anförande och Arne Johansson, Skövde, delgav egna erfarenheter av metoden inklusive ultraljudsundersökningar. José Morcuende berättade om behandling av recidivfall innan han ägnade resten av förmiddagen åt att instruera i gipsning av modeller på klumpfötter.
Speciellt lördagen var mycket uppskattad av intresserade barnortopeder från hela norden. För mig var det trevligt att det blev ett så omväxlande och intressant program med föredragshållare från alla de nordiska länderna och jag framför härmed mitt tack till alla som gjorde dagarna så intressanta.