Lärorikt för Epiphyser

Stefan Gantelius.

Som Epiphys låter man ingen värdefull mötestid gå till spillo och årsmötet gick av stapeln redan på tisdagen efter de välbesökta instruktionskurserna. Årsmötet hölls i sedvanlig varm och välkomnande anda. Den årsgamla styrelsen hade fått blodad tand och de flesta ville fortsätta sitt arbete i Epiphysens styrelse ytterligare ett år. Nyheten för året var att tillsätta en valberedning och Susana Söderström, Bollnäs och Anders Axelsson, Gävle, valdes att till nästa möte hitta nya, fräscha, gärna lite norrländska, styrelseintresserade epiphyser.
Ordförande Stefan Gantelius berättade tillsammans med f.d. ordförande Helena Brisby om Epiphysens bakgrund och tillblivelse. Helena Brisby var den som för fyra år sedan tog initiativet att bilda Epiphysen och fungerade som ordförande fram till för knappt två år sedan då hon åkte som Fellow till Australien.Då hon nu återkommit hem fick årsmötet äntligen avtacka henne. Hon sade i sitt tacktal att hon helst velat fortsätta som Epiphys men att hon nu inte längre kan räkna sig till de “nyfärdiga” specialisterna utan måste sälla sig till de “stora” ortopederna.
Efter att årsmötet avslutats kunde en barbeque-buffé avnjutas under trevliga former och middagen pågick tills våra värdar från Gävle meddelade att de hade spex att framföra på Estraden. Majoriteten av årsmötet ville inte missa detta och vi blev inte besvikna...
På onsdagen deltog Epiphyser med framgång i diverse sociala aktiviteter och Stefan Gantelius visade att Epiphysen ligger steget före även när det gäller ortopedmilen...
Efter den välbesökta och intressanta gästföreläsningen om miniartrothomi på onsdag eftermiddag sattes Epiphysens monter i bruk. Montern bestod av ett parasoll under vilket man kunde utbyta idéer och erfarenheter. Där fanns nötter, läsk, styrelsemedlemmar och en minienkät. Enkäten fungerar främst som diskussionsunderlag och grund för insamlande av idéer. Montern blev under veckan välbesökt och en hel del praktiska för bättre ST-utbildning levererades både muntligt och skriftligt.
Torsdagens vetenskapliga program danade oss till kunnigare blivande specialister och kvällens bankett bjöd på underhållning och dans. Även här tackades Helena Brisby av som avgående Epiphysrepresentant i SOFs styrelse. Festen höll god fart in till småtimmarna och Epiphyser är ju inga partybromsar...
Trots den lyckade banketten började Epiphysen fredagens program på utsatt tid med “Hot Topics”. Dagens moderator Wilhelmina Ekström, (Epiphysens sekreterare) modererade skickligt de snabba och kärnfulla presentationerna, som gav mycket att fundera över. Bl.a. handlade det om Immunosuppression vid ryggmärgsskador och vad som är fördelarna med vinkelfasta skruvar. Mycket intressant.
Epiphysen hade därefter ytterligare två planerade programpunkter som vanligt inom “ortopedins gränsland”. Den första punkten skulle ha inkluderat två skådespelare och en regissör från Riksteatern som genom teaterkonst tolkat verkligheten. P.g.a. en familjetragedi fick dock skådespelargruppen lämna hastigt återbud på fredagens morgon vilket kändes mycket sorligt.
Den andra programpunkten handlade om haverier men kunde genomföras utan missöden. Per Svedmark, stridspilot och ortoped från KUS berättade om hur man hanterar avvikelser inom flygvapnet och hur man idag använder rapportering på Karolinska sjukhuset. Han beskrev mekanismen bakom ett “haveri”, men ackumulerade händelser och illustrerade detta grafiskt som att flyga in i en avsmalnande tratt. Mycket lärorikt och tänkvärt, själv tar jag tratten med hem för att ha den i åtanke.
Med detta avslutades SOF:s årsmöte i Gävle, en helt fantastisk vecka både vetenskapligt och socialt. Ett stort tack till ortopedkliniken i Gävle och särskilt tack till Anders Olofsson som ordnat och fixat för Epiphysens räkning.
Nu hoppas vi att vi ses åter allihop i Örebro, och att alla blivande och nyfärdiga ortopedspecialister lyckas övertyga sina respektive kliniker att SOF-mötet är en utbildningsläkares plikt att delta i.