2
     
 
 

Ledaren 3-07

Barnortopedi
- litet och lätt?

Av våra knappt två miljoner barn och ungdomar råkar i genomsnitt
var tredje ut för någon form av skelettskada under sin uppväxt.

Det är med tacksamhet och glädje som styrelsen för Barnortopedisk Förening accepterat att bidra till Ortopediskt Magasins temanummer om barnortopedi. Författarna är bland de mest framstående i Sverige inom respektive område och artiklarna belyser den utveckling som för närvarande sker inom barnortopedin.
Det finns ingen subspecialitet inom ortopedin som spänner över så många fält som barnortopedin såväl beträffande anatomiska regioner, diagnoser som behandlingsalternativ. Tänk bara på behandling av kongenitala deformiteter, aktivitetsrelaterade skador och alla specifika sjukdomstillstånd som är förknippade med uppväxten. Det är en självklarhet att barnen har framtiden framför sig och detta får från ortopedisk synpunkt också följden att underlåtenheten att diagnostisera och rätt behandla en skada eller deformitet kan få konsekvenser under decennier framöver likväl som detta gäller onödiga eller felaktigt utförda operationer.
Just därför har barnortopedi ofta en tendens att ges en aura av att vara svårt och farligt.
Sveriges geografi och låga befolkningstäthet gör att barn och ungdomar här i landet måste få sina allra vanligaste medfödda deformiteter, ortopediska sjukdomar och skador under uppväxten omhändertagna av allmänortopeder.
Av våra knappt två miljoner barn och ungdomar råkar i genomsnitt var tredje ut för någon form av skelettskada – de flesta tack och lov godartade – under sin uppväxt.

Nära sjukvård
Man kan också räkna med att cirka 700 barn behandlas i nyföddhetsperioden på grund av höftledsinstabilitet och uppskattningsvis 100 för klumpfot eller PEVA; pes equinu varu adductus för att använda modern terminologi. Till detta kommer årligen cirka 100 nya fall av Perthes sjukdom och höftledsfyseolys i landet. Majoriteten av dessa barn måste och kan behandlas på läns- eller länsdelssjukhus förutsatt att kunskap finns. Centralisering kan inte drivas hur långt som helst.

Svensk Barnortopedisk Förening bildades 1984 och har för närvarande cirka 90 medlemmar så att specifik barnortopedisk kunskap finns representerad på praktiskt taget alla sjukhus där det finns en förlossningsavdelning och barnklinik. Det görs stora ansträngningar från föreningens sida att intressera våra unga kollegor för barnortopedin. På våra årsmöten presenteras översiktsföredrag och vi har fallrelaterade diskussioner som präglas av en anda av frimodighet där ingens åsikt är mer eller mindre värd än någon annans. Utbildning och rekrytering är en av de viktigaste frågorna för föreningen där vi alla bidrar till att höja vår nivå.
Dessutom har föreningen gjort regelbundna studieresor utomlands, genom åren till Riga, Polen, Dublin och senast i oktober 2006 till Hospital for Sick Children i London för möte med barnortopediska klubben i London.
I begynnelsen var ortopedin praktiskt taget endast barnortopedi; termen ortopedi kommer från grekiskans ”ortho” vilket betyder rak och ”pais” som betyder barn och syftet var förstås att göra barn raka det vill säga att korrigera deformiteter av olika genes. Utvecklingen har därefter blivit alltmer mångfacetterad och därmed nödvändiggjort ett ständigt lärande, vilket inte minskar med stigande erfarenhet och ålder, tvärtom!
Man kan bara instämma med professor Stuart L. Weinstin, Iowa City, Iowa, USA - en av världens mest framstående ortopeder, som i ett förord till en av sina läroböcker säger att den som vill ägna sig åt barnortopedi är ”guaranteed to find orthopaedics to be fun for a life time!” Detta konstaterande gäller för alla, oavsett personalkategori, som vill ägna sig åt barnortopedi!

Lennart Landin, docent/överläkare vid Barnortopediska sektionen, Ortopediska kliniken, UMAS, Malmö, ordförande i Svensk Barnortopedisk Förening.


© Copyright Ortopediskt Magasin.