SOF i Umeå 2007
– en succe!

Svensk ortopedisk förenings årsmöte kom detta år till Umeå. General Svensson hade vissa farhågor om att deltagarantalet skulle bli lågt då Sveriges ortopeder skulle samlas i Norrland - det blev precis tvärtom med rekordstort antal deltagare! Dessutom bjöd Umeå på ett vetenskapligt program av hög klass och mot slutet av veckan ett riktigt fint väder.

Fullt ös, både på scenen och på dansgolvet.
Lars Nistor, Skövde, besvarar Jorma Styfs och socialstyrelsens sjukskrivningsenkät.
Symbolisk utställningsvy...
SOF-ordförande Olle Nilsson och sekreteraren Hanne Hedin, Falun fyller imexamens-diplomen för de nya special-isterna.
Mötesgeneralissimo professor Olle Svensson.
Posterutställningen var som vanligt välbesökt.
Lotta Thur, Karolinska, Solna.
Ortopediskt Magasin syntes naturligtvis också i utställningsvimlet.
Lollo Gröndal, ortoped vid Röda Korsets sjukhus, försvarade tidigare i år en avhandling om framfotsoperationer hos reumatiker.
Anders Schmalholz är ortoped på Södersjukhuset, missar aldrig ett SOF-möte.
Lyckliga efter avklarad ortopedexamen, övre raden fr vä Henrik Dahlstrand, KS, Jan Juréus, Mora, Björn Knutsson, Sundsvall, Anders Sjöström, SÖS, Johan Lundh, Umeå, Lars-Gunnar Elmqvist, Umeå. Nedre raden fr v Asle Hesla, KS, Agata Rysinska, Danderyd, Eva Moström, Astrid Lindgrens sjh, Marie Askenberger, KS, Yvonne Hildebrand, Falun, Cecilia Mellstrand, SÖS och Per Svedmark, KS.
Lotta Persson med make Björn, föreläsare respektive före detta ordförande i SOF m.m.
Op.sköterskan Maria Ranta, Västerås, lär sig hantera märgborren av professor André Stark, Karolinska.
VM-finalen i höjdhopp ville ingen missa...då stod kongressen stilla.
Maria Cöster, Kalmar, fotkirurgernas nya ordförande.
Per Olof Josefsson och Tage Sahlstrand, Malmö.
Mellan föreläsningar och workshops sökte många sig till den stora utställningen.

Programmet var denna vecka utökat med en dag och således mycket innehållsrikt. Här följer ett referat som dock tyvärr inte kan täcka allt!
På måndagen genomfördes den muntliga delen av ortopedexamen. 14 kollegor klarade examen i år, vilket är rekord. Vi gratulerar och hoppas att lika många tar chansen nästa år i Halmstad.
Verksamhetschefsmötet hölls på tisdag förmiddag. Där diskuterades bl. a. den nya målbeskrivning som styrelsen jobbat med under året. Mötet diskuterade även de nya riktlinjerna för sjukskrivning som är ute på remiss. I remissförslaget är sjukskrivningstiderna för olika diagnoser relativt hårt styrda, och argument fanns både för och emot detta. Jorma Styf genomförde under mötet en enkätstudie beträffande hur vi ser på sjukskrivningstider för vanliga diagnoser och fortsättning på diskussionen lär följa. IPULS granskning av de ortopediska grundkurserna diskuterades och det rådde enighet om att IPULS-granskningen i sig ofta är meningslös. Verksamhetscheferna hade egentligen inget krav på att kurserna skulle vara IPULS-granskade för att tillstyrka ST-läkaren att gå kurserna.
Det vetenskapliga programmet innehöll som valigt ett antal mycket intressanta symposier. Mikael Wiberg modererade ett välbesökt symposium om plexus brachialisskador. Den traumatiska plexus brachialisskadan hos vuxna drabbar ca 50 personer om året i Sverige. Oftast rör det sig om trafikolyckor, vanligen med MC inblandat. Det framkom att vid vanlig axelluxation har ca 60% EMG. EMG och EnEG-förändringar motsvarande någon eller några nerver. De allra flesta återhämtar sig dock helt.
Vid större plexusskador har det visat sig att tiden fram till operation är viktig. Man har i djurförsök i Umeå visat att motornervcellsdöden kraftigt kan förhindras vid tidig operation. Rent tekniskt är det också lättare att operera och bedöma skadorna vid tidig operation. I ett kliniskt material har gruppen kunnat bekräfta detta. Således viktigt med tidig diagnos och om operation är aktuell bör den göras tidigt.
Proteser efter amputation diskuterades under ledning av Gudmund Löwenhielm. Det förefaller sammanfattningsvis som om många kliniker behöver se över sin operationsteknik och sin eftervård inte minst när och hur patienten ska protesförsörjas.

Idrottsmedicin
Ett idrottsmedicinskt symposium hölls på tisdagseftermiddagen Den mycket framgångsrika idrottsmedicinska gruppen i Umeå gick där igenom hur de behandlar akilles och patellartedninos samt tennisarmbåge. Deras forskning har lett fram till nya principer. Resultaten av injektionsbehandling med polidocanol, ett skleroserande ämne som tidigare framför allt använts för sklerosring av varicer, förefaller goda.
Gästföreläsningarna inleddes av professor Alexander Vacarro från Thomas Jefferson University som är en stor auktoritet på ryggfrakturer. Han inledde med att gå igenom de klassifikationer som finns och är alldeles för komplicerade för att användas praktiskt. Hans nya och troligen mer lättanvända system är nu validerat. Den enskilt viktigaste faktorn beträffande stabiliteten efter ryggfraktur förefaller vara huruvida de bakre ligamenten är intakta eller ej. Kompressionen av spinalkanalen kan vara mycket stor utan att det betyder att patienten ska opereras under förutsättning att det inte föreligger något neurologiskt bortfall.

Färre opereras för ryggfraktur
Trenden är helt klart att färre patienter behöver opereras för ryggfraktur. Ska man operera förefaller det som om man ska göra detta inom 12 timmar om möjligt. Han sammanfattade att man i USA har minskat sin operationsfrekvens med 60% under de senaste 3 åren med precis samma kliniska resultat som tidigare.
Professor Bill Griggs från Adelaide, Austarlien är narkosläkare och en stor aktoritet på trauma. Han berättade från tsunamikatastrofen 2004 där han deltog aktivt som läkare och samordnare. En otrolig och hemsk beskrivning av den katastrof som drabbade så många och om hur de medicinska teamen arbetade.
Professor Leo Whitside diskuterade i sin föreläsning vad men ska och inte ska göra när man operera knäledsplastiker . Exposition är en huvudfråga liksom ligamentbalansering. Man kan konstatera att det finns bra många fler sätt att göra fel än rätt!!

Specialföreningarnas dag
Mötet var i år jämfört med tidigare år i praktiken utökat med en dag för att ge plats åt specialföreningaras respektive halvdag. Svenska Ortoped Trauamtologiska Sällskapet presenterade två symposier om den lilla och den stora katastrofen.
Den stora katastrofen, som diskuterades under ledning av Tore Dalén, belyste bland annat att behovet av ortopedi i det främsta ledet vid större katastrofer är stort. 80-90% av dem som överlever en katastrof har frakturer och andra ortopediska skador.
Beträffande den lilla katastrofen visade Cecilia Rogmark tydligt att ska man skruva en cervical höftfraktur skall det göras inom 6-12 timmar för att minska risken för caputnekros. Detta är intressant med tanke på att vi nu diskuterar att försöka operera inom ett dygn för att minska mortaliteten. Vår ordförande Olle Nilsson är i anslutning till detta inne på att vi bör driva frågan om en vårdgaranti för höftfrakturer!
Charlotte Thur gjorde en intressant genomgång av tidsaspekten vid operation av fotledfraktur. Hon håller på med en studie som ska försöka svara på frågan om tidsaspektens betydelse för komplikationsrisken vid fotledskirurgi. Vi ser fram mot hennes kommande avhandling.
Karl-Åke Jansson diskuterade operation av spinala skador och anknöt till nämnda gästföreläsning. Han gjorde den intressant reflektionen att man bör ta hänsyn till den totala situationen på sjukhuset och kliniken innan man argumenterar för att operera sin egen patient, något som man nog inte alltid reflekterar över. Svensk Rygg Kirurgisk Förening anknöt under sin halvdag också till professor Vacarros gästföreläsning och diskuterade kotfrakturer ur olika aspekter. Det framkom åter att bedömningen av vilka frakturer som ska opereras är komplex och något säkert konsensus beträffande detta förefaller inte föreligga. Detta gör det givetvis svårt för bakjourer utan specialintresse för rygg. Man kan dock i de allra flest fall vänta med definitiv utredning och beslut om operation till kommande dag.

Sönderslagen armbåge
Skuldersällskapet ägnade sin halvdag åt proximala humerusfrakturer och den sönderslagna armbågen. En sak att särskilt minnas vid de komplexa proximala humerusfrakturerna är att värdera hela patienten och inte bara frakturen. Ofta kan det nog vara väl så bra att helt avstå från kirurgi. Ska man operera med osteosyntes är det viktigt med en fullgod reposition.
Barnortopederna höll först ett mer allmänt symposium med historisk tillbakablick och sedan diskuterades barnmisshandel under ledning av Hanne Hedin. Ett skrämmande ämne med chockartad hög incidens och som mycket ofta har ortopediska skador. För all ortopeder som jobbar på akutmottagningar med barn bör kunskapen om detta ämne höjas. Multipla frakturer på barn efter fall är mycket ovanligt och frakturer på nedre extremiteten är mycket ovanligt hos barn under 18 månader.

Hög klass på fria föredrag
Ett stort antal fria föredrag hölls under mötet och de flesta av mycket hög klass. Efter viss vånda enades juryn om att till bästa föredrag utse A veterbral fracture in childhood is not a risk factor for disc degeneration but for Schmorl´s nodes – A mean 40-year observational study av Möller och medarbetare. Studien visar att en kotfraktur hos barn inte ger upphov till diskdegeneration på lång sikt. Till bästa poster utsågs Prolonged thrombosprophylaxis with deltaparin during immobilization after ankle fracture surgery med Lasse Lapidus som försteförfattare. Man visade där i randomiserad och placebo kontrollerad studie att förlängd trombosprofylax inte minskar risken för DVT efter fotledsfraktur och således inte behöver användas.

Heta ämnen hos Epiphysen
Epiphysens Hot Topics var i år mycket uppskattat. Dels hade man paneldiskussion för och emot. Det som diskuterades var vilket snitt som ska användas vid höftprotes operation samt om klavikelfrakturer ska opereras eller ej. Domare var Anne Garland, och epiphysens ordförande Anna Telleus hade hittat domardräkten i Kalmar FF:s omklädningsrum. Epiphysen presenterade också tre yngre forskare. Anton Rasch diskuterade muskelåterhämtning efter höftplastik, Daniel Bring senläkning och Åsa Friberg hur ortosanvändning påverkar hälsenebelastning.
Symposiet om patientsäkerhet modererades av Göran Modin. Ämnet är högaktuellt, och Göran inledde med ett mycket beskrivande fall där en noggrann händelseanalys mycket väl kan resultera i att inte den enskilda medarbetaren fälls, då analysen visar att problemet ligger på systemnivå och kan rättas till. Principen med en mer öppen inställning till de fel som begås och hur de ska hanteras för att undvikas i framtiden förefaller allt mer bli en verklighet. Hur vi hanterar dessa vikiga frågor lär återkomma på många sätt framöver.

Vi gratulerar Umeåkliniken till ett mycket väl genomfört möte och ser fram emot ett lika lyckat Halmstad 2008!

Per Wretenberg är docent och överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm. Fotograferade gjorde Karin Andersson, Börje Ohlsson och Anders Wykman.

Referenslista lämnas av författaren på begäran.


© Copyright Ortopediskt Magasin.