Svensk sjukvård har en i internationellt perspektiv hög kvalitet och trovärdighet hos befolkningen, men har samtidigt ett stort problem i den bristande tillgängligheten. Från den 1 november gäller en ny vårdgaranti som nu inte bara omfattar all slutenvård utan även all öppenvård. Patienten skall erbjudas bedömning av specialist inom 3 månader från remissdatum och operation inom 3 månader efter det att beslut om behandling tagits. Detta är ett mycket stort åtagande som kontrasterar mot en verklighet de flesta av oss lever i. Av de patienter som behandlats av landets ortopedkliniker under de senaste åren har ca 20% bedömts inom 3 månader från remissens ankomstdatum och 40% har opererats inom 3 månader från beslut om behandling. Skillnaden mellan dagens verklighet och det löfte som vårdgarantin innebär är således stor. Det är viktigt att vi kommer till rätta med köproblemen, men åtgärderna måste vara verkningsfulla och relativt biverkningsfria. Den vårdgaranti som börjar gälla den 1:a november innebär ett starkt incitament till förändring – men kommer den att bota diskrepansen mellan resurser och behov? Och kan den tänkas ge biverkningar i form av negativa effekter på kvalitén eller bortträngningseffekter?

Kan gå ut över utbildningen
I en situation där verksamheterna utsätts för ett starkt tryck att minska väntetiderna kan det finnas risk för att medicinska prioriteringar får underordnad betydelse. Kortsiktiga behov att öka produktionen kan också medföra att utbildningen av framtidens ortopeder försummas.