Ortopediskt Magasin

Den forna diskodrottningen Alexandra Charles var ett av dragplåstren när ortopedin stod i centrum på årets Riksstämma, som bjöd på en mängd matnyttiga symposier - och julsång exekverad av skönsjungande ortopeder!

Jörgen Tånnander är en ekvilibrist på kryckkäpp.

Vattensulan hjälper mot det mesta.

2 x Bauer, Mats t.v. är nybliven VD för Sv Läkaresällskapet, tidigare ortopedchef i Östersund. Henrik t.h. är professor på KS med inriktning på tumörortopedi. Bröder? Nej, men släktingar på långt håll.

Kristina Åkesson, Lund, är utbildningsansvarig i SOF:s styrelse. Hon var moderator på ett välbesökt fraktursymposium.

Huvudtemat för årets Riksstämma var Rörelseorganens sjukdomar. Ortopedin hade därför ett stort och varierat program. Av 50 symposier i huvudprogrammet stod ortopedisektionen för fem och sektionen för idrottsmedicin för två. Dessutom anordnades flera sektionssymposier. Vår ordförande Olle Nilsson deltog som talare i det inledande allmänna mötet med titeln: Stå upp – ta din säng och gå. Han gjorde en exposé över ortopedins framgångar under de senaste 15 åren samt utmaningarna för framtiden.
Tanken med de symposier som arrangerades av Svensk Ortopedisk Förening var att ha breda symposier som inte bara var riktade till ortopeder utan också till andra kollegor. Kristina Åkesson modererade symposiet Fraktur – måste alla drabbas. Först presenterades epidemiologin som är väl känd där de nordiska länderna ligger i topp i världen vad gäller incidens av höftfraktur. Det framkom också att höftfrakturerna hos män ökar. För 30 år sedan gick det 3 kvinnliga frakturer på en manlig medan relationen nu är 2:1. Paul Gerdhem redogjorde för riskfaktorerna. Låg vikt, cortisonbehandling, hög ålder samt även diabetes, i första hand typ 1, ökar risken för osteoporos och fraktur. Per Olof Johansson diskuterade kirurgisk behandling, något som Ortopediskt Magasin tidigare haft specialartiklar om. Östen Ljunggren menade att man beträffande medicineringen mot osteoporos kommit långt. Det finns ett flertal läkemedel som minskar osteoklasternas nedbrytning av ben. Bisfosfonater tas upp av osteoklasten som då går i apoptos. På den benbyggande sidan är det framför allt läkemedel innehållande PTH som fungerar. Studier har visat att nytt ben faktiskt byggs och risken för kotkompression och perifera frakturer minskar. Om man bara ger kalk och D- vitamin i monoterapi visar nya studier att detta inte har någon frakturreducerade effekt. Östrogen bör användas vid tidig menopaus och då behövs inga andra osteoporosläkemedel ges.
Företagssymposiet Hur står det till med svenskarnas ben anordnades i samarbete med MSD och modererades av Alexandra Charles, grundare av 1,6 miljonersklubben som är opinionsbildande inom kvinnohälsofrågor (1,6 miljoner svenskor är över 45 år). Moderatorn har själv erfarenheter av ortopedi i form av nya höftleder - trots benlängdskillnad nöjd med operationerna.

Diskotek och helikoptrar
Det tvärvetenskapliga symposiet Den svårt skadade patienten – från olycksplats till definitiv behandling modererades av Karl-Åke Jansson, KS, Solna. Ortopedins betydelse vid omhändertagande av multipelt skadade patienter är ju uppenbar och samarbetet med övriga specialiteter viktig. Med ATLS-konceptet har traumaomhändertagandet fått en tydlig ram att jobba inom och ett gemensamt språk.
Ett oerhört illustrativt bildspel om vad som skulle hända vid en stor diskoteksbrand i Lycksele visades, och man fick verkligen perspektiv på de olika förutsättningarna inom vårt land. Tidsperspektivet är mycket viktigt och att snabbt komma till sjukhus är ovärderligt. Om en otränad läkare tar hand om en svårt skadad patient på olycksplatsen går det ofta sämre än om det görs av van prehospital personal! Detta troligen mest pga. tidsfaktorn; läkaren gör för mycket på plats.
Helikoptrarna används mycket i Norrland, men om du kör ut för ett stup på Nordalsfjället i Riksgränsen kommer det ändå att ta oerhört lång tid innan du är på traumacentrat i Umeå jämfört med om du skadas svårt i Mellansverige. Detta ställer stora krav på hur det primära omhändertagandet görs.
louis Riddez redogjorde för omhändertagandet på traumacentrat. Den största orsaken till död är blödning. Var det blöder är således, efter att luftvägen säkrats, den viktigaste frågan. Kontrollera radialispuls – om den känns, är trycket i allmänhet över 90 mmHg. CT - ”the tunnel of death”, avstå om det finns misstanke om stor blödning i thorax eller buk -operera istället direkt. Temperaturen är också en mycket viktig faktor. Risken för död ökar 40 gånger om kroppstemperaturen sjunker under 35 grader.

Vårdprogram ifrågasätts
Ryggdeformiteter hos barn och ungdomar modererades av Helena Saraste, som är en av de som har mest erfarenhet av detta i vårt land. I symposiet deltog också Acke Olin, Håkan Jonsson och Aina Danielsson. Tonårsskoliosens behandlingsprinciper var länge enhetliga beträffande både korsettering och kirurgi. Med neddragningar i skolscreening, minskande intresse för och vana av ortosbehandling samt tillkomsten av nya och nygamla kirurgiska metoder har vårdprogrammen ifrågasatts. Bilden kompliceras även av det faktum att fler tidiga icke-idiopatiska ryggdeformiteter remitteras till ortopedklinikerna. Således en svår problematik som symposiet belyste ur olika synvinklar.
Tommy Hansson ledde symposiet om spinal stenos och diskbråckskirurgi med den fyndiga frågan: Att rekommendera eller nödvändigt ont? Välbesökt möte med dominans av allmänläkare.
Tommy sade sig själv vara ett lyckat exempel på konservativ behandling av stort MR-verifierat lumbalt diskbråck och han rörde sig ju smidigt och smärtfritt. Om tvärsnittsytan mätt med MR är mindre än 70 mm föreligger en objektiv spinal stenos. Måttet gäller oavsett patientens storlek. Fru Hansson, sjukgymnasten Elisabeth, redogjorde för sin avhandling där hon påvisat stor kostnads-nytta-vinst med kirurgi jämfört med ickeoperativ behandling av diskbråck.

Ortopeder sjöng julesång
Artros – medaljens baksida - gummornas gissel hette ett symposium som leddes av Harald Roos, Lund. Salen fylldes av ortopeder som vid det bästa SOFmöte. Mötet inleddes emellertid på ett mycket originellt sätt. En patient fick nämligen inleda. Det var den nyligen benförlängde flöjtisten Jörgen Tånnander som först spelade ett Bachstycke på sin guldflöjt. Han tog därefter upp sin kryckkäpp och berättade om hur hålen på käppen påminde om flöjtens. Sedan spelade han på kryckan och vi ortopeder sjöng tillsammans, ganska rent, Nu tändas tusen juleljus! Inte ett öga var torrt!
Åter till ordningen erfor vi att fotbollsspelande flickor visar klart ökad risk för artrosutveckling i knäna. I övrigt gäller att det inte påvisats något direkt samband mellan korsbandsskada och artros, utan det är de traumata som ger meniskrupturer som ger artros. Matts Brittberg, Kungsbacka, hoppades på förbättrade metoder för brosktransplantationer och nya tekniker med syntetiska matrix och plastbrosk.

Tig och lid eller kirurgi
Richard Wallensten modererade ett populärt symposium med titeln Artros i den unga höften – tig och lid eller kirurgisk bot. Vi opererar nu in ca 14 000 primära höftproteser årligen. Allt yngre patienter läggs på operationsbordet. Artrodeser görs knappast längre men osteotomier är mycket effektiva i smärtlindrande syfte särskilt hos yngre reumatiker, berättade Urban Rydholm, Lund. Där har man också ända sedan 70-talets slut framgångsrikt använt artroskopi för rensning och urspolning av inflammerade höftleder. Arne Lundberg, Visby, och André Stark, KS, varnade för ohämmat användande av ytersättningsproteser. Här är det tydligen en viss ”learning curve” och oron för framtida problem med metalljoner bör hämma entusiasmen. En noggrann uppföljning inom ramen för multicenterstudier känns här ytterst väsentligt.

Knölar och register
Farliga knutor i muskler och ben avhandlades under ledning av Henrik Bauer, som för övrigt deltog i två andra symposier. Många patienter söker för mjukdelstumörer i armar och ben. Mycket få är farliga (sarkom) men det är viktigt att känna igen dem och förstå hur de skall utredas och behandlas. Felaktig primär handläggning av patienter med sarkom är den viktigaste behandlingsrelaterade orsaken till dåliga resultat. Det är av avgörande betydelse att kunskap finns hos dem som först träffar dessa patienter i primärvården. Stora knölar under fascian bör primärt remitteras till specialklinik. MR och cytologi är hörnstenarna i diagnostiken.

Kvalitetsregister med Johan
Johan Kärrholm, som nu är huvudansvarig för höftartroplastikregistret, ledde ett symposium om kvalitetsregister. Som vi alla vet ligger ortopedin i täten när det gäller denna typ av register, och såväl höft- som knäregistren rankas i topp av svenska kvalitetsregister. Det kan nämnas att det första kvalitetsregistret var knäplastikregistret som startade 1975, sedan kom höftplastikregistret 1979. Nästa register startades inte förrän 1987, och de nationella kvalitetsregistren uppgår nu till drygt 60 stycken.
Johan redogjorde också för den ekonomiska vinsten av registren. Bara genom att följa de rekommendationer som höftregistret kommit fram till har samhället sannolikt sparat c:a 3 miljarder kronor över en 10-årsperiod till följd av den låga revisionsfrekvensen vi har i Sverige jämfört med de flesta andra länder. Trots detta har det hittills varit ganska svårt att få nationell finansiering - något som företrädare för SKL lovade råda bot på. Staffan Lindblad, reumatolog på Karolinska, redogjorde för RA-registret och konstaterade att de principer som gäller för de svenska registren, nämligen att de drivs av professionen, att de skapar nationell enighet och att de beskriver vården och dess resultat helt objektivt, är unikt och leder till betydande vinster. RA- registret har också på Karolinska tagit steget in direkt i journalen – dvs. journaluppgifter kan direkt importeras till registret on line, något som många register nu strävar efter. Till slut konstaterades att ”Good judgement comes from experience and experience comes from bad judgement”, och här fyller registren en mycket stor funktion.
De tre idrottsmedicinska symposierna i huvudprogrammet var: Kan vi förebygga skador i fot, höft och knäled, Susanne Werner, Akillessenan – biologi och handläggning vid smärttillstånd och rupturer, Thomas Movin och dessutom hade man ett sektionssymposium om korsbandsplastik under ledning av Karl-Olof Eriksson. Symposierna var välbesökta och mycket uppskattade av många kollegor även utanför ortopedin.
Andra möten som väckte våra intressen var Chokladprovning med Claude Kollin, barnkirurg på Astrid Lindgren och Var söker doktorn när han/hon är sjuk? med bl. a. Marie Wedin. Även symposiet Ledprotesinfektioner med bl. a. Anna Stefansdottir lockade många ortopeder.

Varför inga ortopediska företag?
Vad gäller den medicinska utställningen lyste de Ortopediska företagen nästan helt med sin frånvaro. Olmed visade modern utrustning för operationssalar och sedan hittade vi en firma som sålde vattensulor att lägga i skorna. Man menade att dessa sulor inte bara var bra för foten utan också för höft, knä och rygg. Dessutom ökade sulorna cirkulationen i hela benet, något som man mätt med laser! Priset var 250 kr och några prov delades inte ut. Hoppas det kommer fler firmor med ortopedisk anknytning nästa år, då ortopedin nu är så väl representerad i programmet! I övrigt konstaterades på ett av infektionssektionens symposier att en örontermometer ofta visar c:a en grad fel jämfört med en som mäter rektalt, något som nog många av oss misstänkt. n

Per Wretenberg är docent på Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm och Anders Wykman är verksamhetschef på Länssjukhuset,
Halmstad