Europeiska ortopedexamen:
EM-seger för Sverige

Den europeiska ortopedexamen (European Borad of Orthopaedics and Traumatology, EBOT) organiseras av UEMS (European specialist section of orthopaedics and traumatology). Examen startades första gången i samband med EFORT årsmöte i Rhodos, Grekland år 2001.

Tillsammans med docent Richard Wallensten och professor Olle Svensson direkt efter examensceremonin.
Gänget som klarade EBOT examen, väldigt trötta, men otroligt glada och stolta.

Tanken bakom examen var att hitta en standard för gemensam bedömning av ortopediska kunskaper i Europa. Sedan 2001 har man organiserat examen som en separat händelse varje år första helgen i oktober i en ny europeisk stad. Cirka 15-20 ortopeder deltar varje år. Just nu kostar deltagande 500 Euro. Examen består av en skriftlig och en muntlig del. Du måste vara specialist eller har gjort Svenska ortopedexamen för att kunna delta.

Hur blev jag intresserad?
När jag klarade Svenska ortopedexamen i augusti 2006, var tanken att genomgå en ny examination helt obefintlig. Jag hade då hört talas om EBOT-examen men jag kände inte till några detaljer. Vad jag hörde var att examen var av hög standard och innehöll en hel del (basic sciences). För mig var största frågan ”varför skulle jag behöva göra en sådan examination?”. Ärligt talat hittade jag inget uppenbart svar då.
Bara några veckor efter det började tanken gro i mitt huvud. Jag var mest nyfiken på att samla lite uppgifter kring examens struktur och nivå. Som allt annat i livet nuförtiden började jag min undersökning om EBOT examen med en google-sökning. Först upptäckte jag att examen hade en webbsida ”www.ebotexam.20m.com”. Webbsidan innehöll en hel del information men det var inte tillräckligt. Hur blir det nu? Jag visste att docent Richard Wallensten i Stockholm och professor Olle Svensson i Umeå hade med examen att göra, så jag ringde och pratade med dem. De tyckte direkt att jag skulle göra det. Examen ger en utmärkt kvalitetsstämpel och den är inte svårare än svenska ortopedexamen, menade de. Det var totalt tre svenskar som gjort examen och två klarade den, Pär Engström från Karlskrona och Lucas Anissian som tidigare jobbade på Karolinska sjukhuset. Jag gjorde en ny google-sökning efter andra ortopeder i Europa som gjort examen. Det fungerade och jag fick namn och e-mail adresser till tio ortopeder från England, Tyskland, Spanien, Italien, Turkiet och Grekland samt till Pär och Lucas. Jag mailade till alla och fick svar från alla. Min viktigaste fråga var om hur de förberedde sig. Trots att jag fick varierande svar från dessa ortopeder, så var det en sak som drog min uppmärksamhet till sig i allra största grad. Alla beskrev examen som ”enjoying, well-organized and fair”. Den beskrivningen tände mitt intresse avsevärt. När det gäller vilka böcker som de använt så rekommenderade alla samma bok ”Review of Orthopaedics by Miller”. Vissa rekommenderade ”Orthopaedic Knowledge Update OKU8 by AAOS” och ”Orthopaedic Basic Sciences by Einhorn”.

Vad innehåller examen?
En skriftlig och en muntlig del. Den skriftliga delen består av s.k. multiple choice questions (MCQs). Man får 20 frågor med 5 alternativ på varje fråga. Varje alternativ kan vara rätt eller fel. För att göra det lite svårare så har man gjort den skriftliga delen s.k. negative marked, dvs ett fel svar tar bort ett rätt svar. Detta innebär att man inte får gissa och om man är osäker så får alternativet lämnas tomt. Ett exempel på MCQ frågorna finns på examens hemsida. Den skriftliga delen representerar 1/6 av examen. Detta innebär att man kan köra och ändå klara examen om man får extra bra resultat på den muntliga delen. Den skriftliga delen varar i två timmar.
Den muntliga delen består av fem stationer (spine, upper limbs, lower limbs, children och basic sciences). På varje station (30 minuter) blir man intervjuad av två examinatorer. Här får man en del fall som diskuteras i detaljer. Examinatorerna visar slätröntgen-, MR- eller CT-bilder som man skall kunna tolka. Om man svarar på ett bra sätt ökas svårighetsgraden på frågorna, t ex kirurgisk teknik mm. Den ökningen påverkar inte resultatet om man inte kan svara.
Jag upplevde att examinatorerna ville att man skulle kunna hålla en vettig dialog och ha ett öppet sinne utan att nödvändigtvis kunna svara på alla frågorna.
Stationen basic sciences är lite kinkigare än de andra. Här skall man kunna bl a benmetabolism, metabola bensjukdomar (ffa rakit och osteoporos), frakturläkning (inkl ev komplikationer), tromboembolism och trombosprofylax, ortopediska infektioner, gånganalys, basal biomaterial (olika protesmaterial inkl slitage och korrosion), basal biomekanik (inkl stress-strain kurva, Young´s modulus, elaciticitet och plasticitet, knäledsbiomekanik).
Det är cirka 20-50 procent som kuggar sig varje år. Största anledningen är dålig förberedelse. En annan anledning är att man är för subspecialiserad och således inte kan klara examens olika delar.

Hur gjorde jag?
Sex månader före examen började jag lite smått kasta ett öga på boken ”Review of Orthopaedics by Miller”. Jag försökte hålla en takt på 30-60 minuter 4-5 gånger per vecka fram till en månad före examen då jag gasade på ordentligt fram till examens datum. Vissa delar av examen läste jag både i Miller och OKU8. Jag rekommenderar att man lämnar de svåra delarna (för mig ortopediska tumörer, barnortopedi och basic sciences) till sista vecken för en slutgiltig genomgång. På de muntliga stationerna försökte jag vara så lugn som möjligt. Jag pratade tydligt och långsamt. På de frågor som jag inte kunde svara bad jag om mera anamnestiska och statusmässiga uppgifter. Om jag tots det inte kom fram till något så sade jag att jag inte kunde (detta hände mig två gånger). Det blev något lättare för mig att examineras på engelska eftersom jag hade hela min grundmedicinska utblidning på Bagdaduniversitetet i Irak på engelska.
I år deltog 14 ortopeder i EBOT examen. Kandidaterna kom från England, Tyskland, Spanien, Grekland, Schweiz, Österrike, Rumänien, Turkiet och Portugal samt jag som ensam deltog från Sverige. Examen startades kl.7.30 och slutade kl. 18.00, lördagen sjätte oktober. Efter examen hade examinationskomittén ett möte och vi fick resultaten kl.19.00. Sju ortopeder klarade examen och sju körde.
Vi som klarade examen fick en liten ceremoni samma kväll och då fick jag veta av examinatorerna att jag fick högsta gemensamma betyget av alla deltagare. En härlig känsla som är omöjlig att beskriva. Framförallt vill jag tacka min familj för ett enormt stöd som gjort det möjligt att både ta den Svenska och den Europeiska ortopedexamen inom ett år.
Jag vill också tacka docent Richard Wallensten och professor Olle Svensson för deras uppmuntran till mig hela vägen. Det var de som tyckte att jag skulle ta examen och som gav mig känslan av att det var möjligt att lyckas.
Sist men inte minst vill jag tacka vår klinikchef i Sundsvall Lennart Bengtson som utan några svårigheter och trots besparingarna stod för hela examenskostnaden.
Jag skulle vilja uppmuntra mina ortopedkollegor att göra EBOT examen. En mycket intressant och rättvis examination som ger en utmärkt kvalitetsstämpel.

Arkan Sayed-Noor är Fellow of the European Board of Orthopaedics and
Traumatology, ortoped
och doktorand,
Sundsvalls sjukhus”



© Copyright Ortopediskt Magasin.