Axelina och Skulderbladet

- berättelsen om en ortoped som fastnat för en led: axeln

Jan Nowak, demonstrerande Axelina.

Vid Samariterhemmets Kortvårdskirurgiska klinik i Uppsala finns en av landets få skuldersektioner. Denna är en del av Akademiska sjukhusets ortopedklinik. Här verkar tre ortopeder, två sjukgymnaster och tillsammans med knä- och fotkirurgerna samsas man på en vårdavdelning med 20 platser och egen operationsavdelning. Skuldersektionens verksamhet är dagkirurgisk, men en dag i veckan opererar man axel- och armbågsproteser på Akademiska sjukhusets operationsavdelning. Cirka 200 axelpatienter opereras årligen, 40 av dessa är axelproteser. Sektionen ansvarar nämligen för den reumakirurgiska behandlingen av axlar och armbågar.

En av ortopederna på skuldersektionen heter Jan Nowak som sedan 1986 arbetar på ortopedkliniken. Janne är redaktör och utgivare av den regelbundet utkommande tidningen Skulderbladet. Dessutom har han hittat på ett finurligt och mycket pedagogiskt hjälmedel för rehabilitering av patienter med skulderbesvär, Axelina, ett grafiskt hjälpmedel som fått stor uppmärksamhet.

Ortopedin slog ut plastikkirurgin

Från början hade Jan Nowak tänkt sig en plastikkirurgisk bana, men ortopedin fångade honom under ett vikariat på Visby lasarett. På ett av detta förnämliga lasaretts röntgenskåp hängde under denna tid en kopia av en röntgenremiss med frågeställningen: Axellux? Vad patienten hette? Axel Luks! Nu var det nog inte denna remiss som väckte Jannes intresse för axelleder utan snarare en studieresa i USA mot slutet av 1980-talet. Här besökte han kliniker med speciella skulderortopeder och han insåg då att detta var ett eftersatt område i vårt land. Vid Charles Neers klinik i New York inspirerades den notoriske pedanten Janne att ta itu med att försöka systematisera diagnostiken och behandlingen av axelproblem.

Skulderbladet - det egna skötebarnet

Arbetet med systematiseringen krävde ingående litteraturstudier och flera studieresor. Nu började Jan bygga upp en databank av sina insamlade uppgifter och han började få ett kontaktnät både inom och utom landet. För att dela med sig av sitt material lät han 1989 trycka det första numret av Skulderbladet. Detta innehöll en referenslista, ett kongresskalendarium och några rapporter från möten. Sedan dess har Skulderbladet vuxit, både i storlek och i upplaga. Allt praktiskt arbete med tidningen görs av Jan själv - han samlar in artiklar, referat och insändare, han uppdaterar en diger referenslista, han recenserar avhandlingar och böcker, gör layout, sköter prenumerationslistor mm. Tryckningen bekostas av kliniken. Skulderbladet utkommer med två välmatade nummer per år (det senaste Skulderbladet hade 92 sidor), kostar 80 kronor per nummer och når ca 750 läsare i Norden. Tidningen vänder sig till alla som är intresserade av patienter med besvär från skuldran och vill förmedla kunskap om det man har nytta av i sin kliniska vardag. Bland läsarna finns främst ortopeder och sjukgymnaster men även företagsläkare, distriktläkare, reumatologer, röntgenläkare mm. Medlemmarna i Svenska, Danska och Finska skulderföreningarn tillhör de fasta prenumeranterna.

Grafik som hjälpmedel i rehabiliteringen

Idén till ett grafiskt hjälpmedel i rehabiliteringen av axelpatienter fick Jan redan 1990. Han hade märkt hur tunnsått det var med pedagogiska hjälpmedel för axelpatienter såväl i Sverige som utomlands. Han hade sett hur sjukgymnaster brukade rita några streckgubbar och berätta för patienten hur övningarna skulle göras. Den informationen hade många patienter glömt när de väl kommit hem. Nog borde patienterna kunna förbättras fortare med bättre information tyckte Janne och sjukgymnast Berith Svensson, som lade fram sina ideer för Försäkringskassan och Landstinget vilka tände på förslaget och ställde upp med initiala medel för teckningar och tryckning. Allt övrigt har Janne gjort själv under många tjänstlediga timmar. Boken innehåller 80 övningar. Varje övning har en beteckning bestående av en bokstav och en siffra. Bokstaven betecknar typen av övning: P står för passiv, A för aktiv osv. Siffran representerar numret på övningen. Det fiffiga är att övningarna ligger i tre likadana högar sammansatta med spiralrygg så att de kan kombineras på ett otal olika sätt. Rehabiliteringsprogrammet är framtaget för att sjukgymnaster skall kunna individualisera hemrehabiliteringen av patienter med sjukdomstillstånd i skuldran, både pre- och postoperativt samt vid tillstånd som inte kräver operation. Eftersom patienterna tränar hemma är det viktigt att det finns en klar och tydlig information om hur övningarna skall utföras.

Trevliga och pedagogiska teckningar kännetecknar Axelina.

Axel eller Axelina

Allt är mycket grundligt genomtänkt. Inte ens Axelina själv, alltså den tecknade figuren, kom till av en slump. Könet bestämde Janne först efter en liten enkätundersökning. Både patienter och sjukgymnaster tyckte att det skulle vara en "hon". Illustratören Bengt Kullander ritade alla figurerna.

Den 16 juni 1995 lät Janne samla den grupp personer som under ett halvår varit inblandade i utvärderingen av en testversion av hjälpmedlet. Nu verkade det som om hjälpmedlet skulle fungera. Vem hade namnsdag just den dagen? Jo, Axelina fîrstås!

Det som framkom efter att sjukgymnaster från öppna vården och från ortopedkliniker med intresse för axeln prövat boken var att man önskade fler varianter på övningarna för att kunna individualisera ännu mer. Från den öppna vårdens sida vill man också ha förslag till utredningsgång och behandling av de olika tillstånden.

Till hösten räknar Jan Nowak med att den utvidgade versionen skall finnas tillgänglig med alla önskemål uppfyllda. Dessutom olika scoringsystem med poängberäkningsnycklar så att man lätt skall kunna följa upp sina patienter. En datoriserad version kommer också såsmåningom. Med hjälp av en skrivare kan man då enkelt få ut ett speciellt övningsprogram för varje patient. Målet är att det så småningom skall finnas färdiga behandlingsprogram för de 15 vanligaste axelåkommorna.

Avhandling om klavikelfrakturer

Som om detta inte räcker till för Jan, arbetar han också på sin avhandling om klavikelfrakturer. Denna har en epidemiologisk del, en kirurgisk del med jämförelse mellan platta och externfixation vid behandling av klavikelpseudoartroser, en röntgenologisk del samt ett delarbete om naturalförloppet vid frakturer behandlade med mitella. Sune Larsson i Uppsala är handledare.

På den obehagliga frågan om när det hela skall vara skrivet och klart, tvekar Janne inte på målet. Snabbt svarar han: "Före sekelskiftet !"

- Man behöver inte tveka om vilket.

Anders Wykman