EPOS i Göteborg:
Nyttigt utbyte för barnortopeder

EPOS 18:e årsmöte blev det i särklass bäst organiserade enligt artikelförfattaren. 270 deltagare från 30 länder såg till att informationen hölls på ett högt plan. |
När EPOS skulle hålla sitt 18:e årsmöte fick Sverige äran att vara värd.Organisationskommitten med Erland Lysell som ordförande bestod av Bertil Romanus, Göran Hansson och Gunnar Hägglund. Mötesplatsen var Göteborg som visade sig från sin bästa sida med bra väder för årstiden och begynnande grönska.
Till mötet kom 270 deltagare från 30 olika länder, även så långt bort ifrån som Chile, Nordamerika och Japan.
Jag har varit på en del möten i EPOS, men detta var det i särklass bäst organiserade på alla plan.
141 sammanfattningar hade skickats in. The Reading Committee med Göran Hansson som ordförande hade gallrat hårt. 69 föredrag och 19 posters blev accepterade.
Man fick också mycket beröm för utförandet av programboken. Den var i behändigt format med lättöverskådlig sammanställning av information och sammanfattningar. En av styrelsemedlemmarna i EPOS föreslog att man borde ha den som modell för kommande programböcker.
Det sociala programmet var trevligt utan att vara för ambitiöst.
Välkomstreceptionen hölls på Göteborgs konstmuseum med möjlighet att se de utställda konstverken. I stället för bankett hade man ordnat en busstur som först gick till gamla Eriksbergsvarvet med förevisning av den Ostindienfarare man håller på att bygga efter en gammal modell. Det är tänkt att den skall segla till Kina, när den är klar om några år.
Därefter transporterades alla till Marstrand för att avnjuta en medeltida måltid på Karlstens fästning. En annorlunda upplevelse jämfört med de mera lyxiga banketter på tidigare möten, som speciellt deltagarna från Östeuropa har haft svårt att finansiera.
Innan själva mötet avhölls ett informellt årsmöte i NOPOF (Nordisk Barnortopedisk Federation), som är en underavdelning till NOF och i likhet med NOF en paraplyorganisation för barnortopedföreningarna i Norden. Man jobbar främst med kompetensutveckling av barnortopederna i de nordiska länderna i form av utbildningar i seminarieform eller symposier med inbjudna föreläsare i världsklass. Ett annat verksamhetsområde är multicenterstudier på vanligt förekommande barnortopediska åkommor, där antalet på varje klinik är för litet för att ge tillräcklig erfarenhet.
 |
Fr. v. Jan van der Eiken, Holland, president i EPOS, Guy Fabry, sekreterare, Belgien och Klaus Parsch, Tyskland. |
Men framförallt är det ett forum för att skapa ett nätverk för barnortopeder i Norden.
Själva EPOS-mötet började torsdag morgon med en trevlig invigning av Erland Lysell och Jan van der Eiken, president i EPOS. Som avslutning höll Göran Hansson ett uppskattat föredrag med en medicinhistorisk genomgång av svenska avhandlingar, som har haft betydelse för barnortopedins utveckling.
Det var en imponerande samling av så kallade "stora elefanter" med bl. a Haglund, Waldenström, Wiberg, Friberg, von Rosen och många andra. Det hör väl till allmän-bildningen som ortoped att känna till den ortopediska historien.
 |
Mr. Anthony Catterall och mr. John A Fixsen från England. |
Perthes sjukdom
Första sektionen av fria föredrag handlade om Perthes sjukdom och epifysiolyser. Moderator var Anthony Catterall en av nutidens "stora elefanter".
När det gäller Perthes sjukdom är det förvånande att man fortfarande på många ställen i Europa behandlar barnen med att sätta dom i rullstol upp till 11/2 år trots att man inte har visat att det ändrar långtidsförloppet. Annars är trenden att göra antigen bäcken-eller femurosteotomi beroende på temperament eller vana. Roberto Guarniero från Brasilien hade behandlat 18 barn med Perthes i Catterall III-IV med minst två "head at risk"-tecken med en unilatareal externfixation. Barnen fick mindre ont, bättre rörlighet och tecken på läkning utan fragmenteringsstadie. Behandlingstiden med externfixator var tre månader.
Vid epifysiolyser var det en tydig skillnad i attityden mellan Nord- och Sydeuropa, när det gäller att skruva in situ, som vi gör här vid svår glidning mot en mer aggressiv behandling med öppen reponering och osteotomi. När det gäller att skruva andra sidan profylaktiskt finns det
uppfattningar både för och emot. Klart är dock att om det inte sker måste man följa patienten tills denna är färdigvuxen. Man kan inte förlita sig på att patienten själv skall höra av sig vid symptom.
Andra sektionen handlade om medfödda syndrom. John Fixsen, ännu en känd barnortoped var moderator.
Bertil Romanus talade om vikten av att diagnostisera och dela det fibrösa bandet som finns vid Fibula aplasi för att hindra tilltagande valgusställning i knä och fotled.
Ett egyptisk föredrag handlade om långtidsresultat vid osteogenesis imperfecta. Man hade ett mycket stort material med mycket komplikationer, bl. a p g a svårigheter att följa upp patienterna. Patienterna bör behandlas tidigt med osteotomier och märgspikning. Bäst är teleskoperande spikar. Man bör dock vänta till efter 3-4 års ålder med dessa spikar, som har en del komplikationer.
Sektion tre och fyra handlade om fötter och neuroortopedi.
Göran Hansson berättade om erfarenheterna av att använda ultraljud i kartläggning av klumpfötter preoperativt. Det är framförallt dislokationen av naviculare och cuboideum, som man ser väl och som kan vara till hjälp i planeringen.
Ett föredrag från Argentina berättade om långtidsresultat vid fullständig subtalar release av klumpfötter med Cincinnati incision. Största nackdelen är risken för överkorrektion.
Ett annat föredrag från Argentina handlade om naturalhistorien för obehandlade höfter vid CP. Man bör behandla dem tidigt för att hindra luxation vilket ofta ger en smärtande höft.
Ett annat svårt problem som behandlades i ett annat föredrag är de överrörliga höfterna hos patienter med Downs syndrom. Man kan retinera dom vid kombinerat bäcken- och femurosteotomi och mjukdelsplastik.
Roy Dennis från Cincinnati, USA, berättade om fördelarna vid användandet av epiduralanestesi postoperativt hos spastiker som har opererats i nedre extremiteterna.
Det är en metod jag själv har använt med gott resultat. Problemet är att spastiker ofta blir mer spastiska p g a smärtan och gipsningen. Med epiduralanestesi minskar man både delar och patienterna mår mycket bättre.
 |
Docent Göran Hansson från Halmstad var en av många i talarstolen. |
Ny hedersledamot
Andra dagen inleddes med ett föredrag av Professor Dietrich Tönnis om normalvärden vid utveckling av höfter hos barn och möjligheten att kunna prognostisera höftdysplasi. Prof Tönnis har betytt mycket för forskning och operation av höftdysplasier. Han utnämndes till hedersledamot av EPOS.
På föredraget följde en sektion med fria föredrag om höftdysplasi med Michael Benson, som moderator.
Exner från Schweitz slog fast att man bör följa barn födda i säte med normala höfter vid födelsen. Det finns alltid en risk att de kan utveckla höftdysplasi senare.
En intressant men mycket dyr metod inför planering av bäckenosteotomi vid höftdysplasi, är att ta fram en 3-D-modell efter datortomografibilderna med ett bäcken och fria femora. Man kan då prova olika lösningar för bäckenosteotomien och ser hur det blir i verkligheten.
Ryggsektionen hade Andre Kaelin som moderator. Dystrofiska dvärgar får ofta degenerativa förändringar i ryggen och utvecklar spinalstenos, men har sällan ryggont och deras gångsvårigheter kan inte förklaras av spinalstenosen.
Hos pojkar med Duchennes muskeldystrofi är progressen av scoliosen störst, när de hamnar i rullstol. De bör opereras så fort Cobbvinkeln är över 20 grader för att lungfunktionen inte skall försämras så mycket att det inte går att operera.
Hos barn med CP, scolios och höftproblem bör sistnämnda åtgärdas först innan en eventuell ryggoperation.
FAKTA
EPOS: European Paediatric Orthopaedic Society. Startade 1981, som en mindre sammanslutning av intresserade barnortopeder i Europa. Har nära samarbete med POSNA: Pediatric Orthopedic Society of Northamerica.
SBOF: Svensk Barnortopedisk Förening. Grundat 1984 på initiativ från Åke Hjelmstedt i Uppsala. Har nu 85 medlemmar. Ordförande Bertil Romanus.
NOPOF: Nordisk Barnortopedisk Federation. En paraplyorganisation för de nordiska barnortopedföreningarna. Grundat 1997 i Tönsberg. Ordförande Bjarne Möller Madsen, Danmark. Finland har 40 medlemmar, Norge 40, Danmark 30 och Island 1 medlem.
|
Bra metoder vid osteidosteom
Sektionen om tumörer handlade först om osteidosteom. En föredragshållare hade använt CT-styrd laserkoagulation, en annan CT-styrd percutan resektion. Metoderna är användbara vid svåråtkomliga lokalisationer. Nackdelen är att man inte kan verifiera fyndet med histologisk undersökning.
Sista sektion var traumatologi. Erika Lamprecht berättade att sympatisk reflexdystrofi inte är så sällan förekommande hos barn. Det kan finnas efter mindra traumata och ofta i nedre extremiteten. Barnen har ofta problem
i familjen eller skolan. Man kan behandla med Calcitonin som nässpray i fyra veckor kombinerat med sjukgymnastik och kuratorskontakt.
Under mötet presenterades preliminära resultat från en multicenterstudie om ortopediska åtgärder vid Downs syndrom. Som vid alla multicenterstudier är det problem att få alla att rapportera sina resultat.
Sammantaget var det ett bra möte med nyttig information för oss barnortopeder och möjlighet att knyta värdefulla kontakter till hjälp i arbetet. Utanför universitetssjukhusen är vi ofta en, högst två på varje klinik, som sysslar med barnortopedi.
Författaren: Hanne Hedin arbetar vid ortopedkliniken, Falu Lasarett. |
© Copyright Ortopediskt Magasin 1998.
|