Gammalt grepp får nytt liv

Lufttäta knämanschetter

Första gången jag själv kom i kontakt med idén med att använda en lufttät manschett var under mina år som ortopedingenjör i Bagdad, Irak.

En dag kom en patient med en avklippt innerslang till ett bildäck vilken han hade rullat över proteshylsan och över knät upp på låret. Med min "moderna" syn på protesförsörjning ansåg jag att detta var ett Kajsa-Varg-recept, "man tager vad man haver" och är nöjd med det. Något bättre än en innerslang borde man väl kunna få. Genast erbjöd jag honom en ny typ av välsittande figursydd knämanschett av en elastisk typ. Jag rullade på denna och till min stora förvåning blev han inte alls nöjd. På arabiska förklarade han för mig att benet pumpade upp och ned med den nya fina manschetten, till min bestörtning naturligtvis.

Kunde det vara på det viset att en gammal bilinnerslang var bättre än tysk kvalité av märke Juzo?

Och faktiskt, insåg jag, så var fallet! Genom att använda sig av en lufttät manschett erhålls ett lufttomt rum. Eftersom luft inte kan sippra in i systemet kan stumpen således inte glida ur proteshylsan. Så länge systemet är helt lufttätt och utan läckande lufthål är suspensionen 100%.

Första kommersiella knämanschetten?

Att marknadsföra gamla uttjänta innerslangar till bildäck är säkert ingen lönande affär och den första kommersiellt sålda knämanschetten jag har sett, var den som hette îMichigansleeveî. Denna användes ofta på amputerade från Koreakriget i slutet av 50- och i början av 60-talet. Michigansleeven minskade i popularitet pga att den var styv och lätt gick sönder. På 80-talet kom en manschett som hette "Active sleeve" och marknadsfördes för att användas i samband med vattensporter. Den är fortfarande mycket lämplig att använda för t ex simning och andra vattenaktiviteter då den är fast och har ringar ingjutna i manschetten vilka förhindrar vatten att tränga in mellan låret och manschetten.

Även neopren-manschetter har varit relativt populära och firman Blatchford har marknadsfört en i många år. Dock har vissa Neopren-manschetter haft olägenheten att ej vara lufttäta över sömmen.

Suspensionstester. (Utfšrs dock ej på alla patienter).

Fyra olika typer

Beroende på material finns det idag i huvudsak 4 olika typer av lufttäta manschetter att tillgå.

Manschetter tillverkade av latexgummi, Neopren, silikon eller polyuretan.

Är det då några väsentliga skillnader mellan de olika materialen? Ja, det är det, både när det gäller pris, funktion och kvalitet.

Manschetterna tillverkade av latexgummi är ganska sköra, spricker lätt mot skarpa kanter och har framför allt en tendens att nypa i knävecket när man böjer knäet. De är också mycket styva och kan vara svåra att ta på.

Manschetterna av Neopren kan upplevas som varma, ibland svåra att ta på och har en tendens att nypa i knävecket men är billiga och relativt tåliga. Därför är dessa lämpliga för de som ligger på knä och sliter hårt på sin protes.

Manschetterna av silikon är relativt dyra, har en tendens att nypa i knävecket, lätta att ta av och på, men även dessa är relativt sköra.

Manschetter av polyuretan är pga materialet det dyraste alternativet.

De är lätta att ta av och på och är betydligt behagligare att bära pga att de inte nyper i knävecket när man sitter.

Patienten har också mindre tendens att svettas på låret med polyuretan än med de andra materialen. Materialets egenskaper kräver skötsel och manschetterna tåler ej heller att ligga på knä med.

TECmanschett till badprotes kombinerad med vattentŠt PVC-strumpa.

Slanglösa däck ett hinder

Det femte alternativet med avklippta bilinnerslangar blir tyvärr allt ovanligare pga moderna slanglösa bildäck. Kanske kan någon smal person använda sig av en innerslang till ett Mountainbike-däck eller skottkärrehjul. Å andra sidan är inte heller dessa gratis. Jag tror att vi kommer att se mer och mer av denna "nygamla" metod att förankra proteser på stumpen, eftersom den förutom god suspension också erbjuder en snygg kosmetisk lösning utan remmar eller höga medio-laterala hylskanter typ KBM. Det borde vara ett koncept som kommit tillbaka för att stanna.

Ja, gamla idéer blir som nya ibland.

Författaren: Bengt Söderberg är ortopedingenjör vid Skandinaviska Ortopedtekniska Laboratoriet, Helsingborg.