Lathunden i praktiken

Efter några månaders praktisk erfarenhet av de nya koderna kan vi bidra med följande synpunkter från SOFs diagnosgrupp.

Professionens ansvar

Diagnos- och åtgärdskodning är en läkaruppgift och kan inte initialt överlåtas till andra. På sikt kommer ex vis läkarsekreterare och andra som registrerar att bli "experter" på kodningen och viktiga koordinatorer på kliniken. Lathunden är skriven för dessa båda kategorier i första hand.

Socialstyrelsen och Nordiskt WHO-center

Socialstyrelsen skall godkänna nya diagnoskoder och nya operationskoder. Fortlöpande information via Internet (http://www.sos.se/epc/). Socialstyrelsen har också startat en frågebank kring kodningsfrågor. Helt nya diagnoser måste bearbetas av WHO med lång remisstid. Operationskoderna i NCSP skall samordnas i Nordiskt WHO-center, det nordiska samarbetsorganet under ledning av Hubertus van Paaschen. Förslag skall vara förankrade inom specialistföreningarna. 608 fördjupningskoder, främst avseende regionindelningen i 5:e positionen är inlämnade för godkännande. För vissa koder tampas vi med andra specialiteter om utrymmet t ex inom dermatologin.

Korrektioner i Lathunden.

Lathunden innehåller ett urval av diagnoskoder och operationskoder. De vanligaste diagnos- och operationskoderna skall finnas i lathunden. Om de saknas - gå till originalböckerna som bör finnas på kliniken. Det alfabetiska diagnosregistret som nu finns tillgängligt kan ge förslag vid speciella diagnoser.Trots noggrann kontroll har ett antal felaktigheter insmugit sig i Lathunden (separat erratalista utsändes till de som beställt). Fler fel kan nog hittas och jag ber er meddela mig.

Principer vid diagnoskodning

Huvuddiagnosen (det patienten söker eller behandlas för) sätts först och följs av eventuella bidiagnoser av medicinsk art samt koder för trauma (W- och V-koder). Huvuddiagnosen behålls under den första vårdepisoden som kan vara olika lång och som bör avslutas med återremiss till primärvård/husläkare. En orsakskedja bakåt erfordras bara för asterisk-koder men kan vara upplysande (t.ex sequele någonting). Bidiagnoser som har betydelse för vårdtillfället eller utgången av vården bör tas med (exempelvis komplikationer). Diagnoserna skall inte spegla eventuell DRG-ersättning utan det är bättre att denna anpassas till korrekta och fåtaliga diagnoser.

Fler diagnoskoder än tidigare och olika inmatningssystem

De flesta har upptäckt att kodning av en diagnos kan fordra flera olika koder. De olika patientregistreringssystemen har också separata bilder för inmatning vanligen följande:

Sluten vård och öppen vård (mottagning (AKM) / dagkirurgi.)

W och V koder (olycksfalls- och transportskador)

En analys av skademekanismen ingår i den primära ortopediska bedömningen. Dels ger denna viktiga upplysningar om skadans art (högenergi/lågenergi) men även en uppfattning om prognosen exempelvis för höftfrakturer (utomhus/inomhus). Sekundär prevention bör också alltid övervägas - hur förhindra nästa fall (om det är möjligt)? Detaljeringsgraden kan dock diskuteras och fjärde och femte positionen kanske enbart skall användas för tidsbegränsade epidemiologiska studier. Risk finns annars att det blir "99or" i stor utsträckning. De patientadministrativa systemen fordrar minst fyra positioner för att "godkänna" registreringen vid diagnoser under S och T-kapitlen.

Bättre(?) kodning av "sena besvär"(sequele) och orsakskoder

Sequelekoder (T-koder) bör alltid anges vid nytt vårdtillfälle efter avslutad första vårdepisod och sequelekoden blir alltid sekundär till koden för den manifestationsdiagnos som patienten behandlas för. Det finns inget som säger att ett helt år skall ha förflutit innan sequelekod börjar användas. Om orsaksdiagnosen för traumat enbart används vid första besöket eller första vårdtillfället uppnås en större tydlighet i diagnoskodningen. Y-kod används då redan vid återbesöket och kompletteras med en Z-kod ( efterkontroll för frakturer exempelvis).

EXEMPEL DISTAL RADIUSFRAKTUR:

Första besöket på ortoped-AKM

S 52.50 (radiusfraktur)

W 01.0 (snubblat i bostaden)

F2C1 (akutmottagning dagtid med röntgen (KÖKS-kod))

För dagkirurgisk åtgärd tillkommer t. ex.:

NDJ09 (sluten reposition)

TNX25 (gipsskena)

56 (IVRA)

Dessa åtgärder kan även registreras utanför dagkirurgin men bör skiljas från "dagkirurgisk verksamhet" som SoS önskar registrera separat.

Andra besöket på ortopeden

S 52.50 (radiusfraktur)

Y86.9 (seq. ofall)

Z09.4 (frakturkontroll)

B2C1 (återbesök mottagning dag med röntgen (KÖKS-kod))

Tredje besöket på ortopeden

S 52.50 (radiusfraktur)

Y86.9 (seq. ofall)

Z47.8 (borttagande av gips)

B2 (återbesök mottagning dag (KÖKS-kod))

Patienten avslutas...

Vid senare besök (ny remiss) exempelvis pga smärta:

M25.5D (handledsmärta)

T92.2 (sena besvär fraktur handled)

Y86.9 (seq. ofall)

A2C1 (nybesök dag med röntgen (KÖKS))

DRG-gruppering

DRG-gruppering sker i en Nordisk grupperare som ännu inte tagits i bruk. Grupperingen bör ske automatiskt utifrån korrekta diagnoser och operationer utan hänsyn till förväntat ekonomiskt utfall. Utfallet i Sverige kan skilja sig från övriga nordiska länder då våra koder skiljer något.

Operationskoder

Även vid operationskodning skall huvudoperationskoden anges först och ev. tilläggskoder senare. Ex. Sluten repos och osteosyntes av cervikal femurfraktur: kodas NFJ49 ( osteosyntes) + NFJ09 (sluten reposition). Operationskoderna ger större möjlighet till specifikation (och större förvirring ) än tidigare. Varje "vanlig operation" kan kodas på flera olika sätt beroende på vilka olika delmoment som ingår. Här ger lathunden inte någon säker ledning ännu utan praxis måste utformas i nära samarbete med subspecialiteterna.

Operationskoder i gränslandet mellan två regioner

Det är naturligt att koda ex vis suprakondylära humerusfrakturer med armbågsoperations-koder, handledsfrakturer med handoperationskoder och suprakondylära femurfrakturer inom knäoperationskoderna liksom fotledsfrakturer inom fotledskoderna och det är också den praxis som vi föreslår.

Z-koder

Z-koder kan användas för att specifiera det operativa ingreppet. I lathunden har enbart ZXC85 (atroskopiskt understödd op ) tagits med men man kan tänka sig flera koder. En viktig kod som inte finns med i lathunden är höger (ZXA00) och vänster sida (ZXA05) och bilateralt (ZXA10) Dessa beteckningar är svåra att direkt kontrollera - ett förslag till revidering skulle kunna vara (ZXR resp ZXL) för right and left.. Det kan ha avgörande betydelse vid longitudinella studier för att identifiera "reoperationer" eller "nya" operationer för samma diagnos t.ex. artros. Indexoperation, d v s den första operation som görs för en viss åkomma är inte heller tydligt angiven. Inte heller "reoperation". Däremot finns i ZS-koderna möjlighet att ange relation till tidigare kodad operation inom resp kapitel. Praxis för Z-kodernas användning bör diskuteras ytterligare.

Operationsplanering och operationsstatistik

Om planerad operation anges när patienten sätts upp på väntelista för operation kan de tre första bokstäverna användas för resursplanering enligt förslag. Detta gäller dock inte "neurokirurgin". På motsvarande sätt kan operationskoderna användas för att redovisa ex vis antalet ingrepp till SOF eller Landstingsförbundet och man kan också tänka sig att resurserna till olika "team" fördelas. Barnortopedin går inte att klassa med detta system på ett enkelt sätt men efter ålder (<16 år). Reumakirurgin skär också igenom många operationskoder - den kanske kan definieras med hjälp av utvalda diagnoskoder. SOF bör finna ett sätt att ur de befintliga registren presentera och redovisa verksamheten

Förbättringsförslag och synpunkter, frågor kring operationskoder i KKÅ97 eller lathunden och frågor kring diagnoskoder i KSH97 (ICD10) eller lathunden mottages gärna:

e-mail: thomas.dolk@orebroll.se eller fax 019-187201.