Ledaren 2-01

Ryktet om vår död är betydligt överdrivet, men... Vi var noga relativt många som höjde på ögonbrynen när vi i Dagens Medicin förra året läste om medellivslängden för olika specialitet. Det var anestesikollegan Torsten Gordh jr i Uppsala som tillsammans med statistikern Kurt Svärdsudd hade gått igenom dödsstatistiken för svenska läkare och funnit att anestesiologernas medellivslängd var lägst av alla, 63 år och barnläkarnas högst, 77 år. I artikeln i Dagens Medicin fanns en tabell över många specialiteter och i den låg ortopederna intill narkosläkarna med en medellivslängd som endast med några månader översteg de 63 åren. Det blev inte mindre underligt när man kunde se att allmänkirurgerna, vars arbete och jourbelastning är mycket lik vår, fanns mitt i tabellen över de olika specialiteterna. En hel del kollegor har kontaktat mig och undrat över detta. Jag har talat med Torsten Gordh och fått förklaringen. Dagens Medicin hade fått tag i rådata och gjort en egen tabell som de sedan publicerade. Vid den tidpunkten var den statistiska analysen ej färdig. I den slutliga analysen av data visade det sig att det var endast för anestesiologer och barnläkare man kunde få fram signifikanta skillnader, för övriga specialiteter fanns ingen säker skillnad utan medellivslängden var den förväntade. Det är i och för sig bra men får inte hindra att vi anstränger oss att uppnå en bättre arbetsmiljö framför allt vad avser jourarbetet så att ortopeder på jourtid endast ägnar sig åt ortopediska patienter och nattetid endast gör medicinsk motiverade ingrepp. Det mesta inom vår akutkirurgi kan med fördel utföras dagtid om vi bara ser till att avsätta plats på operationsprogrammen för både akut och elektiv kirurgi. På många kliniker sticker man huvudet i sanden och skjuter akutingrepp till jourtid bara för att ej stryka i det elektiva programmet. Det är dålig planering och bristande insikt som inte håller i längden och som förhindrar att tillräckliga operationsresurser tvingas fram. Om vi i framtiden skall få unga läkare att bli ortopeder kan vi inte framhärda i ett otidsenligt system som förutsätter dåligt eller obetalt övertids- och jourarbete. Professionella vävnadsbanker? I takt med att allt fler patienter opereras med höft- och knäartroplastik och i allt yngre åldrar kommer också antalet revisionsoperationer att öka. Den rådande trenden att behandla collum femorisfrakturer med primär artroplastik accentuerar detta. Fler revisioner kommer att kräva större tillgång till homolog benvävnad både för benpackning och för strukturell ersättning av större skelettdefekter. För närvarande finns en rad lokala benbanker av varierande storlek och organisation på många av landets ortopedkliniker.

Ansvaret för och skötseln av dessa vilar i regel på någon ortoped med intresse för artroplastikkirurgi. Detta system är både primitivt och sårbart. Kollegan Håkan Hedlund på Huddingekliniken gör nu en inventering för att ta reda på omfattningen av verksamheten. Socialstyrelsen vill nu göra en utredning av hela donations- och vävnadsförvaringsverksamheten i Sverige. Utgångspunkterna är att se att de föreskrifter som finns för vävnadsinsamling, provtagning och förvaring följs, att ta reda på behovet av olika vävnader och att utröna förutsättningarna för organisation av vävnadsbanker där all typ av vävnader omhändertas och förvaras. SOF har bett Håkan Hedlund att representera oss i denna utredning. En tänkbar utveckling kunde vara professionellt organiserade vävnadsbanker, kanske i stil med blodcentralerna, där provtagning, förvaring och kvalitetskontroll sköts. Ortopedklinikerna kan i så fall ansvara för insamling av vävnaderna framför allt capiti femori från primärplastiker men även i förekommande fall större skelettdelar i samband med annan organdonation. Runt om i landet, på minst regional nivå, finns sedan vävnadsbanker där man kan beställa de benvävnad man behöver. Andra frågor att betänka i detta sammanhang är risken för smittspridning, långtidsresultat av homolog bentransplantation och alternativ till dylik. Interaktiv hemsida diskuteras Kommunikationen inom SOF mellan styrelsen och medlemmarna och mellan medlemmarna själva har hittills huvudsakligen skötts genom utskick och Ortopediskt Magasin. Med den växande informationsmängden, behovet av att snabbare få ut budskap och då medlemsantalet nu är runt 1 200 blir det nuvarande systemet både dyrt och arbetskrävande. För närvarande pågår därför diskussioner om möjligheten att få en interaktiv hemsida med många funktioner. Den kan möjliggör kommunikation mellan medlemmarna, är en ständigt aktuell matrikel, en anslagstavla för information från styrelsen och medlemmarna, registreringsmöjlighet för kurser och möten, länkar till andra ortopediska sajter och litteratursökning. Möjligheterna är stora och det finns flera aktörer som vill erbjuda detta gratis. Styrelsen hoppas att under innevarande år komma igång med en dylik hemsida. I år kommer föreningens efterutbildningsmöte att äga rum i Göteborg 24 – 26 oktober. Kollegorna på Sahlgrenska har satt ihop ett mycket bra program kring rekonstruktiv kirurgi vid ledsjukdomar, tumörer och trauma. Det riktar sig till ortopeder på alla nivåer och jag vet att både ST-läkare och färdiga specialister kommer att ha stort utbyte av mötet. Anmäl er och åk till Göteborg! Richard Wallensten