Ledaren 3-01

I Dagens Medicin av den 4 september aviseras regeringens nya utredning om antalet medicinska specialiteter. Liksom 1985 då frågan senast utreddes är utgångspunkten att man tror att det finns för många specialiteter. Det utgör i och för sig inget problem utan kärnfrågan är jourverksamheten. Subspecialisering leder till läkare som ej vill deltaga i generell jourverksamhet inom medicin eller kirurgi i regel med hänvisning till att de ej är kompetenta att bedöma och handlägga invärtesmedicinsk eller kirurgiska akutfall. I botten ligger problemet att de mindre sjukhusen måste ha någon form av samjour för att upprätthålla jourverksamheten och att inom den kirurgiska sfären t ex ortopeder och urologer måste deltaga i kirurgisk samjour och på de större sjukhusen hålla egen specialistjour. Breddkompetenta kirurger? Landstingsförbundet anser att systemet med många jourlinjerna blir för dyrt och hoppas att en minskning av antalet specialiteter skall leda till formellt bredkompetens inom kirurgi eller medicin som gör att man ej kan undandra sig jouransvar i medicin eller kirurgi. Liksom förra gången har man tillsatt en enmansutredning och nytt jämfört med 1985 är att man i uppdraget också lagt en önskan om gemensam basutbildning, s k common trunk, för de kirurgiska specialiteterna. En skillnad mot 1985 är att man i stället för en landshövding denna gång till utredare valt en läkare, förre sjukhusdirektören och kliniske kemisten Gudmar Lundqvist från Akademiska sjukhuset. 1985 lyckade utredaren under en fas komma ner i 12 specialiteter där de kirurgiska var sammanslagna till kirurgi och ortopedi och övriga endast betraktades som undergrupper vilka man nådde först efter utbildning inom en av de två. Genom ett effektivt arbete av specialitetsföreningarna lyckades man den gången vända skutan och utredningen slutade med att antalet specialiteter föreslogs öka! När man nu vill krympa dagens 62 specialiteter är det väl ingen risk att inte ortopedin förblir en egen huvudspecialitet men det som oroar är tanken på gemensam basutbildning. Utvecklingen inom de kirurgiska specialiteterna har medfört att värdet av tjänstgöring inom kirurgi för en blivande ortoped är negligerbart. Grundläggande kirurgisk teknik lär man lika bra inom den egna specialiteten och med dagens traumaomhändertagande, som i praktiken till största delen görs av ortopeder, får den blivande ortopeden de nödvändiga kunskaperna om kroppens reaktion på trauma, chock- och vätsketerapi etc. inom den egna specialiteten kompletterad med randutbildning i anestesiologi. Richard Wallensten

Ett steg tillbka Att införa en gemensam stam, lika för alla kirurgiska specialiteter vore ett steg tillbaka. Dagens jourverksamhet lider inte av brist på kompetens att handlägga kirurgisk och ortopediska akutfall utan av att akutmottagningarna belastas av allmänläkarfall som borde tas om hand inom primärvården på dagtid. Den dåliga arbetsmiljön på akuten och kostnaderna för jourverksamheten där löses inte genom sammanslagning av specialiteter utan genom att styra patienterna till rätt vårdnivå. Allmänläkarna måste ta sitt ansvar för jourfallen. Detta kan göras på olika sätt och några förslag som bör prövas är utveckling av akutläkare på de större akutmottagningarna, remisstvång till akuten för icke ambulansfall, kvällsmottagningar på vårdcentralerna med tillgång till röntgen och laboratorieresurser. Det är egentligen ganska få fall som kräver sjukhusomhändertagande utanför kontorstid. Jag ser det som mycket angeläget för SOF att aktivt påverka specialitetsutredningen. Sedan Expressen inledde sin nya stil ” den schyssta” med att publicera namnen på de kollegor som förra året fick en prickning av HSAN har känslorna inom kåren med rätta svallat. Att Expressen genom sin artikel visade prov på sällsynt dåligt omdöme och kanske ärekränkning genom att inkludera kollegor vilka efter HSANs beslut friats i domstol, är helt klart. Expressen skadar läkarkåren I diskussionerna kring detta, bl. a tidningen Överläkarens senaste nummer, har med rätta framförts att dylik sensationsjournalistik skadar läkarkåren och förstör läkar -patientrelationen som i Sverige i stor utsträckning varit förskonad från inslag av jakt på fel och tankar på skadestånd. Det har också framkastats att man nu måste i sitt medicinska handlande ha HSAN i bakhuvudet och utföra åtgärder och undersökningar för säkerhets skull även om de ej är strikt medicinskt motiverade. Till och med skrev någon att nya AT-läkare nu måste undervisas om detta. Eftersom jag är föredragande i ortopedi i HSAN vill jag bestämt ta avstånd från detta. I bedömningen av anmälningar till HSAN lägger vi stor vikt vid att läkare tar en adekvat anamnes och gör den kliniska undersökning som situationen kräver samt dokumenterar detta. Har så skett och vederbörande utifrån sina kunskaper och sin utbildningsnivå drar en rimlig slutsats och sedan handlar efter bästa förstånd blir ingen fälld av HSAN. Det är viktigt att betona att HSANs beslut gäller enskilda fall och har ingen prejudicerande verkan. På KS har vi sedan ett par år en kurs för AT-läkare där vi just undervisar om detta för att de i sin yrkesutövning skall följa medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet samt sitt sunda förnuft utan att känna HSAN flämta dem i nacken. Richard Wallensten