I vår del av Sverige, nordvästra Skåne, är det bråttom inom sjukvården just nu. För mindre än två år sedan skulle Helsingborgs lasarett, tidigare i Malmöhus läns landsting, och Ängelholms sjukhus, tidigare Kristianstads läns landsting, slås samman och fungera som parsjukhus, detta egendomliga begrepp. En ortopedklinik, ett parsjukhus, en chef. Nu skall verksamheten säras igen och vi skall bli Helsingborgs Lasarett AB och Ängelholms Sjukhus AB. Från och med det kommande årsskiftet skall de nya bolagen verka och konkurrera. Tänk om man kunde glömma det gångna året som började med en tjuvstart och istället göra omstart ja, en riktig rivstart. Hur återfinner man entusiasm, arbetsglädje och yrkesstolthet i denna politikernas sjuka lekstuga?
Hälften vill byta jobb
För knappt ett år sedan gjorde Läkarförbundet en enkätundersökning bland specialister äldre än femtio år. Av 1550 slumpvist utvalda medlemmar besvarade smått otroliga 93% enkäten. |
Undersökningen visade att i vissa delar av landet 28% av läkarna över femtio planerade att byta arbetsgivare inom de närmaste 2-3 åren. Uppdelat på specialiteter, var ortopederna i absolut majoritet när det gällde planer på att lämna Sverige. Hela 16% planerade att flytta utomlands.
Det handlar om mer än lönen
Det finns massor av lediga ortopedtjänster i landet och ändå väljer man att flytta utomlands, vanligen till Norge. Varför? Lönen är naturligtvis en viktig del, men enligt Mette Jansson, Läkarförbundets vice ordförande, känner många läkare i vårt land sig inte delaktiga i och saknar inflytande över vården. Hemskt, tycker jag.
Låt oss ta ett tag i detta! Rejält. Ortopediskt!
Nu måste vi slåss för mera medicinskt ledningsansvar, för mindre politisk klåfingrighet, för större arbetstrivsel, för mindre pappersarbete, för mera patienttid, för färre intyg, för mera operationstid, för mindre jourbörda, för mera prestationslön.
Helsingborg i oktober 1999
Anders Wykman |