...en diskutabel relation

Bortsett från dagens avsaknad av mulåsnor, hästar, oxar och andra sadeldjur som jämförelse, är den holländske kirurgens 215 år gamla kritik mot misshandeln av foten, högaktuell även i dag och troligen även inom överskådlig framtid.

..."värre än modets krav är de fånigheter som tycks överleva alla modeväxlingar. Skornas främsta uppgift tycks vara att deformera fötterna. Kvinnorna har det värst som tvingas stolpa omkring i pumps med sylklack. Naturen ska betvingas, tårna trängas ihop. Fötterna döms till förvaring i lufttäta kokonger, samtidigt som de, eftersom man går på dem, utsätts för hela kroppens tyngd och tvingas utföra ett svettigt arbete. I denna fuktiga miljö växer fotknölarna som växthusodlad färskpotatis"

(PC Jersild, DN 29/6-96)

Lästhistoria

Lästen som verktyg för tillverkning av skobeklädnader har använts sen mycket lång tid tillbaka. Fynd från stenåldern visar läster av trä tillyxade i form av en människofot. De grekiska och romerska sandalerna var som regel även de tillverkade för höger eller vänster fot. Denna "krokiga" lästform förekom vidare in i medeltiden.

Under I500-talet övergår lästerna till den raka formen. Här börjar fot och skoproblemen. Övergången till den raka lästen antas bero på inflytande från det orientaliska skomodet. Skor tillverkade över raka läster visar sig medge elegantare fotbeklädnader, och människan valde att följa det eleganta skomodet på bekostnad av fotens välbefinnande.

Skon kompletterar härmed människans klädedräkt och blir en del av människans kulturmönster.

Den raka lästformen blev under 1500-talet allmänt utbredd med undantag för årtiondena omkring 1600, då man försökte införa läster med en svag höger eller vänsterform. Kritiken låter inte vänta på sig. Det påpekas omgående att skor för höger och vänster fot är avsedda för personer med vanskapta fötter.

En annan strid om den fotriktiga skon fördes 1867 med anledning av publicering av skriften "Om foten och den riktiga formen på skodon" Där hånas teorin om läster och skor tillverkade över "krokiga läster". Den raka skon / lästen blir, trots varningarna i den upplysande skriften om fotens problem, vinnare genom sitt smakfullare utseende.

För att ytterligare förstärka skönhet och harmoni i skomodet infördes under 1920-talet det för människan tilltalande formatet "Gyllene snittet" vid tillverkningen av läster och skor. Denna gyllene proportion, som bl a användes vid arkitektur och inom konsten kom att tillämpas även för läster och skomodeller.

Läster i nutid

Olämpliga skor är tillverkade över olämpliga läster. Läster för nutidens tillverkning av skor försämras ytterligare på grund av anpassningen till automatiska pinnings-, och bottningskaruseller. Lästerna formeras här till spolformade symetriska lättarbetade verktyg för en hantverkslös tillverkningsprocedur.

I den moderna lästens former är det svårt att se något av fotens struktur. Foten får själv förändra skon, vilket kan bli mödosamt därför att nutidens skor till stor del är tillverkade i syntetiska material vilka inte lika lätt anpassar sig efter foten som naturligt skinn.

Skon/Lästen

Skon förstärks vid hälpartiet av bakkappan. Bakkappan skall för att ge skon stabilitet med god marginal på båda sidor om foten passera frontläget för klacken. Tåkappan är 6-8 cm lång och ger stadga åt skons framparti. Gelänken fixeras mot lästen för att ge en varaktig stabilitet åt hålfoten.

Skons utrymme blir härmed en exakt kopia av lästens volym.

Läster avviker kraftigt runt lästkammen i förhållande till fotens form. Denna drastiska åtgärd har till syfte att, när foten tar plats i skon, pressa ut skaften vilket har till följd att bakkappan spänner åt runt hälparti och hälsena. För att bibehålla lästens volym ökas vristpartiet med motsvarande mängd.

Detta genomgripande ingrepp kan inte tillämpas för ortopediska skor till tex. reumatiker eller diabetiker. För att erhålla samma effekt runt hälpartiet för dessa patienter krävs en skotyp med hög snörning. Andra modeller med lägre skaftskärningar medför omgående att hälpartiet släpper och skon börjar glappa!

En frisk fot i dampumps sitter kvar i skon genom att framfoten kilas fast i skons framparti med hjälp av den åtstramande bakkappan. En pumpsläst är extremtavtagen i lästkammen. Denna tekniska åtgärd har använts sedan lästerna under 1500-talet blev raka.

Lästens uppbyggnad

Som underlag för tillverkning av läster används geometriska modeller och formler med utgångspunkt från fotens anatomi. Vid tillverkning av läster till fotriktiga skor används ofta som måttregel formeln för gyllene snittet. Definitionen för gyllene snittet är; delning av en sträcka på så sätt, att den mindre delen förhåller sig till den större som denna förhåller sig till hela sträckan. Förhållandet mellan delarna i gyllene snittet är ungefär 8:5 Denna formel i den geometriska ramen är framställd av Dr. Bolz-Eisenman, Schumacher Fachschule, Stuttgart under 1930-talet och skall garantera framfoten ett fritt utrymme.

Lästmått

Måttenheterna vid utprovning av skor är längd och vidd. Det finns två storleks- system för läster och skor. Franska stick 37, 38, 39 osv. eller engelska size 4, 5 osv.

Franska storlekar baseras på centimeter. 2 cm motsvarar tre franska stick à 6,66 mm. Franska stick har inga halvnummer.

Engelska size baseras på tum. 1 tum motsvarar tre helnummer engelska size 8 à 46 mm. Engelska size har halvnummer.

Skons vidd betecknas med bokstav eller siffra. De vanligaste vidderna i Sverige är för damskor F=6, G=7, H=8, och för herrskor G=7, H=8, I=9

Vidden (Bellmåttet) mäts runt framfoten över stortå- och lilltåleden och är ett omkretsmått. Vidden ökar för franska stick 4 mm mellan varje storlek. Skons bredd ökar med 1,4 mm mellan varje storlek.

Lästens (fotens) olika mått är linjära. Så tex. motsvaras en ökning av lästlängden från tex. 36 till 37 (6,66 mm) med en tillväxt på 4 mm runt bellen oavsett mellan vilka intervaller ökningen sker. Man kan alltså vid tillverkning av läster till normala fötter lätt förutse fotens tillväxt i alla riktningar.

Bindsulans geometriska ram

A = Fotens längdaxel, genom hälens mittpunkt, genom 2:dra MTH, samt fram till mitten av en symmetrisk tåform.

B = Lästens längd

F, G = Medial och lateral tåvinkel som garanterar rörelsefrihet för samtliga tår!

D - E = Bellinjen. Beräknat läge där gelänken slutar och där skon "viker" sig i området för fotens anatomiska förutsättningar.

Z = Fotens längd

Z - B Tåutrymme

N = Klackens frontläge. Här slutar urholkningen för hälkudden. Bakkappan skall här passera klackens frontläge med minst 2 cm.

Den föredömliga skon

Fotens komfort och passform i skon är beroende av lästens form och skons funktion. Det är bl. a. av stor betydelse att lästens undersida i hälpartiet har en välvd form som skapar en svag fördjupning i skons hälparti. Fördjupningen är avsedd för hälkudden som därigenom kan hindra att foten åker framåt i skon. Fördjupningen är 4 -5 mm. Samma välvda former, 3-4 mm skall finnas i områdena runt 1:a och 5:te MTH.

För att ge foten maximal komfort bör skotypen vara en snörsko där översta snörhålet placeras i höjd med cuneiformebenen.

Utrymmet framför den främsta tån i skon skall vara minst 1 cm för längd och höjd. Under avvecklingen av steget förflyttas foten ca 3 mm framåt.

Skon ingår, tillsammans med den övriga klädedräkten, i människans kulturmönster och används som ett medel att förstärka stil och skönhet. Skokulturens raka läster och modetrender drabbar oftast kvinnor.

Varför är det just kvinnornas fötter som så ofta drabbas av fotproblem?

Orsaken kan ha många faktorer, t ex ärftliga eller konstitutionella, men även reumatiska sjukdomar, neurologiska störningar mm.

Men det som utlöser smärtorna, för den inspärrade och bortglömda foten, är skon, den dåligt anpassade och illasittande fotbeklädnaden!

I en avhandling gjord 1993 av en amerikansk ortoped, Barbara Lewis McCarthy, framkom att av 356 undersökta kvinnor gick mer än 80% i för smala eller för korta skor. 56% led av hallux valgus. Dessutom hade de flesta sedan 20-årsåldern aldrig låtit mäta sina fötter utan forsatte använda samma storlek. Över hälften medgav att de kände smärta eller upplevde besvär.

Vad som förvånade var att samtliga kvinnor insåg att skorna var orsaken till deras problem, men att de trots detta fortsatte att bära skor som skadade deras fötter. Önskan att följa modet är hos de allra flesta kvinnor större än rädslan för eventuella följdskador. Det är inte den perfekta formen som räknas, utan det perfekta utseendet som gäller!!

Till en elegant klänning är den högklackade skon ett måste och ett absolut nödvändigt kvinnligt attribut. Tänk bara på bröderna Grimms saga om Askungen!

Epilog

Aldrig under mitt långa yrkesliv som modellör ifrågasattes vid något tillfälle fotens förmåga att följa de moderiktningar för läst-, och skokollektioner som presenterades vid varje höst och vårsäsong. Endast modetrender och försäljningsresultat hade betydelse.

När jag 1970 "konverterade" till den ortopedskotekniska verksamheten insåg jag ganska snart vad jag själv medverkat till. Med förskräckelse fick jag där erfara att felaktiga skor kan ställa till med svåra och bestående fotbekymmer.

Delaktig, med dåligt samvete och full förståelse för Professor Campers besvikelse över skomodet på 1700-talet, känner också jag maktlöshet att kunna påverka det minsta inför 2000-talet!

Man kanske skulle tillsätta en kommitté.....?

Författaren: W Krantz var under 20 år verksam som modellör inom svensk skoindustri.