Rullskridskor har funnits i Sverige i många år, men antalet utövare har varit ganska begränsat. På den nya sortens rullsko sitter hjulen i rad (därav namnet inlines) och ej som tidigare parvis. Denna modifiering har möjliggjort ökad fart och fler variationer, tricks etc. Detta bidrog till att antalet utövare inom sporten ökade betydligt under mitten av 90-talet.
Det kändes angeläget att försöka studera denna nya företeelses skadeprofil. Under sommarhalvåret 1997 registrerades vid Helsingborgs ortopedkliniks akutmottagning samtliga patienter som ådrog sig en fraktur under rullskoåkning. Antalet invånare i upptagningsområdet är ca 120 000 och samtliga frakturer, för vilka patienterna söker vård, passerar denna enda traumamottagning.

Rapporter från USA antyder att handledsskydden förvisso skyddar mot distala radiusfrakturer, men att kraften förskjuts mot skyddets övre kant (analogt med skidpjäxan), vilket skulle resultera i mer svårbehandlade diafysära underarmsfrakturer. Mot denna bakgrund registrerade vi frakturlokalisation och om patienten hade använt skydd.

Frakturlokalisation
Drygt 100 patienter ådrog sig frakturer. Den klart dominerande skadan var handledsfraktur, c:a 60 procent. Övriga frakturer i övre extremiteten utgjorde c:a 15 procent av totalmaterialet. Den vanligaste skadan, bortsett från armskador, var fotleds- och underbensfrakturer, c:a fem procent vardera. Flera av dessa krävde operation. Sällsynta var de frakturer som registrerades på fot, lårbenshals, bäcken, kota och nyckelben. I ghela materialet opererades cira 20 procent av patienterna.Såväl nybörjare som erfarna åkare finns representerade i materialet.
Typpatienten är dock en kille i yngre tonåren som ådragit sig en handledsfraktur vid mer avancerad åkning. 10 procent av patienterna i materialet var över 40 år.

Handledsskydd effektivt
Anmärkningsvärt var att endast 5 procent av patienterna med handledsfraktur bar skydd. Vi vet dock inget om alla de utövare som ej fick någon fraktur, men förmodligen använder betydligt fler än 5 % skydd, varför handledsskydden förefalller ha avsedd effekt. Endast ett fåtal diafysära underarmsfrakturer registrerades och ingen av dessa patienter bar handledsskydd, varför vi inte kunde reproducera resultaten från de amerikanska biomekanska studierna i vår kliniska undersökning.

Sporten kan betraktas som en bra motionsidrott eftersom stora muskelgrupper används. Tack vare hjulen blir inte hälisättningen stum. Ett problem vid mer motionsinriktad åkning som ofta bedrivs på landsväg, är att bromssträckan för en rullskoåkare vid 20 km/h är dubbelt så lång som väntat.

Förutsatt att Helsingborg med sina 120 000 innevånare är representativt för hela Sverige skulle, grovt uppskattat, 7 000 utövare drabbas av en fraktur per säsong. Författaren själv fick intrycket att rullskoåkning genererade fler frakturer än t.o.m. fotboll eller ridning under studieperioden. Det skulle vara intressant att undersöka detta närmare. Det återstår att se om denna i Sverige relativt nya sport blir en reell konkurrent om sjukvårdens resurser eller är en övergående modefluga. I vilket fall som helst verkar det vara både roligt och nyttigt att åka rullskor så länge man inte faller.