Protesidrottarna hade workshop och visade upp idrottsproteser och deras funktioner för publiken.

Så har det äntligen gått ett år och så är det äntligen vår i luften. För en ortopedingenjör är det därmed äntligen SOIF-konferens. Egentligen spelar det inte så stor roll var mötet är förlagt men havsutsikt och skrattmåsar gör inte saken sämre. Helsingborg hade i år förmånen att ta emot oss mötessugna killar och tjejer med fallenhet för ortopedteknik.
Ett mycket bra möte. Den meningen summerar allt och väcker säkert minnen till liv hos dem som deltog den 21-23 mars. För er som inte hade möjligheten att närvara ska jag ge en kort resumé av delar ur det omfattande programmet. För omfattande var det och berörde det mesta från topp till tå ur en ortopedteknisk synvinkel.

Statistik om fotproblem
Bengt Andersson från hjälpmedelsinstitutet hade sammanställt statistik om hur stor del av OTA:s verksamhet som är fotrelaterade problem och han hade kommit fram till att det nästan var 50%. Att det här med skor och fötter är problematiskt framgick tydligt då Peter Wahlbeck sa att det finns sex olika sätt att göra en sko i storlek 44. Bengt har arbetat för att finna en standard där 44 alltid har samma mått men funnit det svårt att ena alla kring detta. Om han inte finner en gyllene medelväg så kommer förmodligen relationen mellan skor och fötter att förbli problematisk.
Många programinslag handlade om proteser där årets internationelle föreläsare, Christoffer Hoyt från Denver, hade en framträdande roll. Han pratade om tankarna bakom ICS-hylsan och hur man ska göra för att forma en sådan. Han pratade också om vilka kriterier som gäller för att en proteshylsa ska ha en god passform samt när är avgjutningen så pass dålig att man ska göra en ny omgående. Amerikaner är bra på att prata och de är bra på att presentera sitt material och de är bra på att övertyga andra om att de har rätt i vad de säger. Mr Hoyt var inget undantag och han delgav sina ståndpunkter vid tre olika programpunkter. Att äntra podiet efter en sådan vältalig och namnkunnig person är inte det lättaste och den lotten föll på Christer Levin och undertecknad då vi skulle prata om CAD/CAM baserad hylsteknik.

Christopher Hoyt berättade om hylsutformning för femuramputerade.

Kjell Lind har specialiserat sig på att göra proteser till högaktiva brukare och delgav oss sina tankar kring lösningar för aktiva amputerade. Kjell beskrev komponentval och hylsutformningar samt tekniska lösningar för att optimera löpförmågan med proteser. För att åskådliggöra detta fanns två av våra numera framgångsrika friidrottare med i Helsingborg och de visade sina färdigheter under en workshop. Protesidrottarna har presenterat sin verksamhet tidigare i Ortopediskt magasin så läs gärna den artikeln.

Återbud
Programblocket om postpolio blev tyvärr lite avkortat då en föreläsare tvingats lämna återbud men desto mer originellt var herrarna Thornberg, Hedrén och Johnssons framträdande. Med hjälp av professor Balthazar försökte de illustrera hur man kan designa ortoser för olika neurologiska problem. Lösningarna fanns ofta att finna i kompositteknikens kölvatten vilket är en tillverkningsmetod som vinner allt större terräng.
Konferensen hade också två prisbelönta föreläsare. Det var Magnus Lilja som talade om sin studie om morfologiska förändringar efter en transtibial amputation. Han har erhållit pris för denna artikel införd i Prosthetics & Orthotics så läs den gärna. Andra pris eller rättare sagt Stig Willners stipendium delades ut till Aina Danielson under konferensen. Hon har gjort en 20-årsuppföljning av alla personer som behandlats för scolios under en period i Göteborg. Hon har undersökt en mängd olika aspekter hos personer som korsettbehandlats eller opererats och jämfört dessa med en kontrollgrupp. Som tur är fann hon att personerna som behandlats för scolioser inte avvek från kontrollgruppens levnadsmönster. Dessa studier ryms i en doktorsavhandling som du gärna kan läsa.

Rehbands resestipendium gick till Cecilia Erling och Hanna Steiman, Lotta Olsson och Britta Tenglin fick SOIF:s stipendium och Steve Jönsson Otto Bocks resestipendium.

Inledningsvis skrev jag bland annat att det var ett mycket bra möte och detta tror jag beror på att programmakarna lyckats engagera många ortopedingenjörer, och blivande sådana också för den delen, att föreläsa om erfarenheter och landvinningar. Givetvis har engagerade utställare sin givna plats i programmixen samt vetgiriga åhörare. Jag skrev också att det inte spelar så stor roll var SOIF-konferensen hålls men det framstår nog som en liten lögn med tanke på att nästa ortopedingenjörsmöte av intresse hålls på Island. Väl mött där. n

Författaren:Michael Degerskär är ortopedingenjör vid OTA i Malmö.

---