I Östergötland utförs årligen drygt 300 knäprotesoperationer vid de 3 sjukhusen i Motala, Norrköping och Linköping. På senare år har i Motala och i Norrköping använts Zinmmers MG II-protes och i Linköping huvudsakligen Anatomicas AGC-protes. För att skapa bättre förutsättningar för en upphandling på en lägre prisnivå gick sjukhusen i Östergötland samman och började under våren 1996 ett samarbete för att ta fram en kravspecifikation för en gemensam upphandling. Arbetet inleddes med att chölarna vid de 3 sjukhusen - Djerf, Odensten, Sylvin och ett antal knäprotesintresserade ortopeder tog fram ett antal kriterier som skulle vara väsentliga vid val av knäprotes. Som externa konsulter anlitades docenterna Leif Ryd och K-G Nilsson som bistod med sina erfarenheter.

Avsikten var att åstadkomma ett utvärderingsprotokoll för att så rättvist som möjligt göra jämförelser mellan olika knäproteser. Eftersom det saknades konsensus om vad som var optimalt vad gällde design och instrumentarier för knäproteser måste utvärderingen bygga på vad utvärderingsgruppen ansåg vara optimalt dvs den kunskapsmassa som gruppen representerade med många års erfarenheter av knäproteser och stort personligt intresse för området.

Så småningom hade vi tagit fram ett utvärderingsprotokoll med huvudrubrikerna historik, dokumentation, protesdesign, materialdokumentation, instrumentarium, säljorganisation och utbildning med sammanlagt 66 frågor att besvara med alternativ från 1 till 6 och olika viktning av svaren.

Därefter bjöds 9 knäprotesfirmor till en utvärdering i Norrköping med dels en utställning av knäproteser och instrumentarier dels ett enskilt tillfälle för varje firma att under 20 minuter redovisa det man ansåg viktigt med den egna knäprotesen. Vissa svårigheter förelåg här för de firmor som hade nya designer. Skulle man tala om den hittills använda protesen och endast kortfattat informera om kommande förändringar eller skulle man helt inrikta sig på det nya? Det skulle visa sig att firmornas olika sätt att hantera detta problem kom att ge återverkningar i den fortsatta utvärderingen.

Även inköpsorganisationen i Östergötland deltog i utvärderingen samt ett antal erfarna operationssjuksköterskor. 10 ortopeder inklusive de externa konsulterna deltog och under dagen gick man runt och fyllde i sina protokoll och lyssnade på representanternas redovisningar.

Eftersom samtliga firmor förberett sig oehört ambitiöst och tillhandahöll en omfattande dokumentation til alla som deltog i utvärderingsarbetet hamnade många i tidsnöd och protokollen kunde först en tid senare levereras till undertecknad för sammanställning och redovisning. Avsikten var att få fram de 4 intressantaste proteserna utifrån utdelade poäng.

Redan här kunde man se att resultatet i hög grad påverkades av hur man viktade olika faktorer. Hur skulle man t.ex. ställa sig till dokumentationen där en del proteser var välkända i SV. knäregistret sedan många år med åtminstone oförändrat namn på protesen medan andra ändrat både namn och design och ville beskriva den kliniska dokumentationen med andra typer av uppföljningar?

Ytterligare överväganden gjordes därför i chöl-gruppen där man gick igenom vad som borde vara med i kravspecifikationen och en sådan utformades med så pass allmänna formuleringar att ingen firma skulle vara utestängd från att lämna in en offert. Några helt avgörande tekniska eller andra omständigheter hade egentligen inte framkommit i utvärderingen som gjorde det möjligt att utesluta någon protes.

En annonsering i Official Journal ägde rum i oktober månad med en anbudsförfrågan i enlighet med alla de regler som gällde.

Kravspecifikationen utarbetades i förtroendefullt samarbete med inköpsavdelningen i Östergötlands läns landsting och innehöll bl. a. en teknisk del, en kvantitetsdel,en avtalsdel och en ekonomisk del.

Anbuden öppnades i början på januari 1997 och en sammanställning gjordes återigen och nu kom de angivna priserna att inverka på fortsättningen. Det visade sig nämligen att 3 av firmorna angett väsentligt lägre priser än övriga. Av detta skäl och genom att dessa 3 proteser vilka utan inbördes ordning var PFC, Nexgen och Axiom uppfyllde övriga krav kocentrerades det fortsatt arbetet på dessa.

Under våren 1997 utfördes därför 6 knäprotesoperationer med dessa proteser och vi alternerade då vid de tre sjukhusen och opererade alternativt assisterade för att testa proteser och instrumentarier så mycket som möjligt.

En slutlig sammavägning av alla synpunkter visade då att vi utan problem kunde enas om att Zimmers NexGen-protes var den som passade oss bäst vad gällde design och instrumentarium. Därmed var en lång och intressant process till ända vilken förutom att den givit oss ökade insikter om det mesta inom knäprotesbranschen även bidragit till att förbättra kommunikationen mellan ortopedklinikerna i Östergötland.

Förutom att vi nu under den kommande 3-årsperioden använder samma knäprotes med allt vad det innebär i våra kvalitetsdiskussioner klinikerna emellan har vi uppnått en klart bättre ekonomi vilket visar att det lönar sig med upphandling i större sammanhang.

Vårt arbete har visat att det fungerat i Östergötland på det sätt som vi lagt upp det på med bred ansats från början, betoning av samarbetsaspekter och ett neutralt förhållningssätt mot deltagande firmor. Vårt sätt att väga pris mot andra sakomständigheter kan givetvis ifrågasättas av den som vet bättre men denna modell har fungerat bra för oss.

L-E Sylvin